Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mona och flickorna Greta och Nanna och pojken Hans
tillbringade först en rundlig tid i ladugården. Lands-
barnen skrattade gott åt Mona när hon berättade att
hon aldrig varit inne i en svensk ladugård förr. För-
utom alla kossor och kalvar fanns där de sötaste små
lammungar. Mona kunde knappt slita sig därifrån.
Hon satt med två lammungar i famnen, kelade med
dem och berättade till svar på barnens alla frågor
om de stora vita oxarna i Italien. Men då hon sade
att deras båda horn tillsammans voro så långa som
ett helt kobås var brett, ville de först inte tro henne.
Så berättade hon om hur det kom en getherde hem
till dem varje morgon med sin lilla hjord av getter
och att en liten get mjölkades utanför deras port för
att de skulle få frisk mjölk.
Det tyckte barnen var både lustigt och märk-
värdigt. Men Hans skyndade på flickorna. Han ville
de skulle ut och bygga en snöfästning medan snön
var kram.
De började rulla stora snöklot och bygga på fäst-
ningen.
— Vänta bara, sade Hans, det här skall bli alla
tiders fästning. Alla knogade på ända tills det blev
mörkt.
När de ropade på Mona från prästgården var det
kväll.
— Kom tidigt i morgon, skreko lekkamraterna efter
henne då hon sprang sin väg.
Mona kom tillbaka till mormor glödande varm om
kinderna och ivrig av allt det roliga hon varit med om.
114
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
