Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 14
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fjortonde kapitlet.
”Håll ni huvudet högt bara och låt tiden gå. Det blir
nog klart vem som är skyldig om ni bara väntar.” Ja,
så hade mormor sagt men det var inte så lätt för
flickorna att glömma.
Efter en tid försvann det ånyo slantar ur kapp-
fickorna. Stränga order utfärdades ånyo mot att för-
vara pengar vare sig i fickorna eller pulpeterna.
Mona och Margareta kände ju att ingen av kamra-
terna tvivlade på dem, inte heller fröken Borgström
såg ut som om hon trott dem om stölden i biblioteks-
rummet. Hon var lika vänlig som vanligt. Men de ledo
ändå denna tid av att man inte kunde klara upp hur
det gått till.
I skolan och i flickornas hem resonerades det ofta
om saken. Det hände att moster Gudrun fick anfall
av tvivel och framhöll för sin mor att Margareta och
Mona dock voro de okynnigaste flickorna i skolan. Var
det då inte möjligt att de fallit för frestelsen då de
voro ensamma i det rummet där skrinet med pengarna
stod?
Fru Sörensson gick dock inte att rubba i sin över-
tygelse.
141
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
