Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Minnet som biologisk företeelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EA
RA SPD EDIT PANDA
rt ff ÄR BRA en AN
Ål ny tjl 2 ENN
6 MORALENS UTVECKLING.
Genom att hvarje intryck sålunda lämnar ett outplån-
ligt märke i en nervcell, frambringas ett ”anlag’" hos cellen.
Och genom att dessa "anlag" kunna lämnas i arf, blifva
de slutligen alldeles naturliga, samt mycket svåra att mot-
värka, sedan de blifvit väl befästa i organismen. ")
Genom dessa det organiska minnets egenskaper har man
nu sökt förklara också de moraliska egenskapernas och färdig-
heternas utveckling. Denna skulle framgått af att vissa hand-
lingar lämna intryck i hjärncellerna och genom dessa intryck
+) För dem, som äro mera intresserade af läran om ärftligheten,
må här påpekas, att på de sista åren en annan åsikt alltmer börjat
göra sig gällande nämligen den att förvärfvade egenskaper icke gå i arf.
Antagandet af en dylik ärftlighet är dels icke förenligt med allt hvad
man har sig bekant rörande äggets och embryots (fostrets) bildning och
utveckling, dels är det äfven öfverflödigt, emedan de fall af dylik ärft-
lighet, hvilka hittills blifvit anförda, icke kunnat uthärda en nogrann
pröfning. Att nya egenskaper kunna utvecklas hos afkomman förklaras
därigenom, att vid hvarje ny individs bildning element deltaga, som
härröra från två olika håll, nämligen från far och mor. Härigenom
kunna dessas anlag och egenskaper förstärka eller försvaga hvarandra
hos afkomman, gamla egenskaper försvinna eller förändras och nya
uppstå; och dessa nya egenskaper, som således hvarken äro ärfda i
vanlig mening eller förvärfvade, kunna sedan öfverflyttas genom arf på
en senare afkomma. På detta sätt förklaras, huru de olika medlem-’
marne af samma kull kunna vara hvarandra i viss mån olika, förete
variation; och genom ärftlighet och urval (naturligt, konstgjort eller
könsurval) förklaras utvecklingen af nya former och arter. Om
den ifrågavarande satsen är sann, nämligen att förvärfvade egenskaper
icke gå i arf, så måste den naturligtvis äfven gälla om själsegenskaper.
Man är därför äfven vid förklaringen af nya, medfödda, moraliska egen-
skapers uppkomst uteslutande hänvisad till variation, ärftlighet och
urval; men i de flesta fall torde emellertid förklaringen af företeelserna
icke bli svårare än förut. För att belysa detta genom ett exempel,
låtom oss +t. ex. taga uppkomsten af den hos människan medfödda
afskyn för ätandet af människokött. Letourneau förklarar den sålunda,
att männen, som ville behålla köttet för egen räkning, förbjödo kvin-
norna att deltaga i människoätandet och strängt straffade de kvinnor,
som öfverträdde detta förbud. Härigenom uppkom hos kvinnorna
småningom en stark afsky för människoätande, och denna sålunda för-
värfvade motvilja gick slutligen i arf äfven på den manliga afkomman.
Enligt det andra åskådningssättet kunde man utgå från det antagandet,
att begäret efter människokött lika väl som andra begär var i viss mån
olika starkt hos olika kvinnor; och att de kvinnor, som hade stark
förkärlek för människokött, småningom utrotades, under det de, som
hade mindre stark benägenhet därför, föredrogos af männen. Enär
således de senare företrädesvis lämnade afkomma, så väl manlig som
kvinlig, hvilken ärfde deras egenskaper, fortplantades hos båda könen den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
