Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Minnet som biologisk företeelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EE
I
’
|
4 3
MINNET SOM BIOLOGISK FÖRETEELSE. | 7
framkallas nyssnämnda benägenhet att åter — och lättare
— utföra samma handlingar, hvarigenom slutligen danas
hvad man enligt språkbruket länge kallat "en andra natur”,
utan att dock veta /uru sannt detta talesätt är. Hvad
man i allmänhet kallar znastinkt hos djuren är det lätt-
fattligaste exemplet på det nyss sagda. Vi veta att hönan
rufvar ägg, när man lägger dem under henne, antingen
de äro hennes egna eller andra fåglars; fågeln, som är född
i bur, har dock kvar sin flygförmåga; en valp af en jakt-
huod visar snart sina medfödda anlag för jakt; hönsfågeln
röjer ytterlig oro vid hökens närhet, om fågeln också aldrig
förut sett honom. Alla dessa företeelser äro en dylik genom
många släktleds öfning vunnen "andra natur". Ty att de
icke äro oumbärliga naturdrifter, att de tvärtom kunna bort-
falla eller omdanas, det visar sig på flera sätt. Om så-
lunda ett djur genom ändrade lefnadsvanor icke längre be-
böfver en viss sådan förvärfvad färdighet, då förloras ock-
så denna "instinkt’ så småningom. Den tama ankan mister
sin längtan efter vattnet; hunden på Polynesiens öar, som
uteslutande födes med växtämnen, förlorar slutligen lusten
efter kött. Och dessa exempel kunna mångfaldigas.
> Sålunda visar oss redan djurlifvet att uppfostran kan
komma vissa "instinkter" att "växa bort", andra att växa
fram, genom att nervcellerna behålla vissa intryck hvilka
öfvergå till vissa böjelser, till hvad vi kalla det djurslagets
<ckaraktär", d. v. 8. dess egendomliga skaplynne. Men
icke blott de olika djurslagen förete sina olika karaktärer;
bland de högre djuren visa individer af samma slag äfven
mycket olika karaktärer.
ifrågavarande egenskapen och utvecklades småningom till en instinktiv
motvilja. Genom öfning kan en mängd så väl fysiska som psykiska
förmögenheter och färdigheter utvecklas, stundom i otrolig grad. Men
det är klart att äfven anlaget härvid spelar en stor rol, och att de
nämda egenskaperna i stort sett skola bättre utvecklas hos de individer,
som för dem äga de bättre anlagen. Om nu de ifrågavarande förmögen-
heterna och färdigheterna äro till nytta för individen, familjen eller
samhället i deras kamp för tillvaron, och om på grund häraf deras
innehafvare i ett eller annat afseende gynnas, så gynnas äfven på det
hela taget fortplantandet och tillväxten af de bättre anlagen, äfven om
de genom öfning förvärfvade färdigheterna icke gå i arf. Den som har
detta i minnet skall utan svårighet kunna i det följande, där Letour-
neaus framställning är bibehållen, tillämpa den nyare åskådningen om
ärftligheten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
