Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Människans moral
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SoA ad
20 RR art NR rata ER AON
h air RR KN Vr RNE
er NAT RE
rie SNRA :
AND
on rr I AST ERE
VÅRT ROTAR EO RN
ARR
10 MORALENS UTVECKLING.
instinkter framträda hos enstaka individer. Vissa vild-
djurslika beteenden, vissa oemotståndliga drifter, såsom
mordmani, tjufmani o. 8. Vv. äro kvarlefvor af ett tidigare
skede, och de människor, som stå under dessa drifters
inflytande, tillfredsställa dem utan hänsyn vare sig till sin
egen nytta, till den offentliga skammen eller sedlighets-
begreppen — alldeles sä, som flertalet människor under ett
tidigare skede tillfredsställde dessa samma drifter.”)
Men $å andra sidan framträda stundom människor,
hvilkas handlingar lika mycket höja sig öfver den allmänna
sedlighetens ståndpunkt, som dessa förstnämdas stå under
den. Dessa sällsynta företeelser äro förebud till ett fram-
tida, än högre utvecklingsskede. I de flesta fall dukar
visserligen detta högre stående fåtal under för det lägre
stående flertalet; men dessförinnan hafva dessa få stundom
hunnit gifva något af sina egendomligheter i arf åt efter-
kommande, stundom också hunnit gifva sina samtida ett
intryck, som småningom blir värksamt i ombildande riktning.
Ur själfbevarelsedriften hafva människans allra första
aningar om "rätt och orätt” uppstått. Hvad urmänniskan
erfor som för sig gagnande ansågs småningom i hennes
begrepp rätt; det skadliga ansågs orätt. Och sålunda blefvo
redan inom de första sammanslutna flockarna vissa hand-
lingar förbjudna, andra anbefallda, emedan de förra voro
nyttiga för flocken och de senare skadliga. Dessa förbud
och föreskrifter voro ytterst få, men däremot följderna af
olydnad mot dem mycket svåra. Och på detta sätt erhöllo
medlemmarna i flocken en viss, mycket begränsad men
ganska bestämd uppfattning af hvad de borde göra eller
låta bli att göra. Genom att handlingen i ena fallet
erhöll understöd, i det andra rönte motstånd, lärde man
+) Det är bekant, att hos en epstaka individ stundom vissa egen-
skaper uppträda, som saknas hos hans närmaste anförvanter, men funnits
hos hans förfäder. Så t. ex. erhåller man inom alla dufraser (men i
synnerhet vid korsning af olika sådana) emellanåt dufvor af skiffer-
blå färg med svarta band på vingarna 0. 8. V., hvilka således likna den
vilda klippdufvan, de tama dufvornas stammoder. Denna företeelse
kallar man atavism, eller återgång, och den är af stor betydelse vid
utforskandet af de särskilda arternas ursprung. Atavism äger emeller-
tid ofta rum äfven ifråga om själsegenskaper. — För en utförligare
framställning af detta och hithörande ämnen hänvisas i öfrigt till n:o 1
af Verdandis småskrifter: Om människans ursprung af G. Adlerz,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
