Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Människans moral
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MÄNNISKANS MORAL. 11
sig att göra ett slags urval; det förra slaget af handlingar
blef småningom angenämare än det senare, som alltid från
de starkares sida vardt tuktat.
Hos de svagare uppstod — genom denna upprepade
underkastelse under de starkares vilja — sådana slags
organiska intryck, som i det föregående äro skildrade.
Intrycken blefvo småningom böjelser och dessa inkarnera-
des hos nästa släktled, som i sin ordning lämnade dem
än mer stärkta i arf åt det nästa. Flertalet följde villigt
dessa böjelsers maning och kände, då de motstodo den,
en oro, som ännu icke kan kallas samvetskval, men är
den fruktan för följderna ur hvilken samvetsoron utvecklas.
Till uppkomsten af vissa enkla moralbegrepp bidrog i
väsentlig grad ett annat inflytande. Redan hos djuren
finner man stor känslighet för likars omdöme, och "”säll-
skapsdjuret”” människan är ytterst beroende däraf. När
de som nyttiga ansedda handlingarna naturligtvis möttes
af omgifningens bifall, men de som skadliga betraktade
drabbades af klander, så medvärkade denna allmänna
mening kraftigt till befästande af uppfattningen om det
lofvärda i somliga och det straffvärda 1 andra handlingar.
Först under detta senare utvecklingsskede kan man börja
tala om ett samvete, ett inre medvetande, som afgör det
rätta eller orätta i ens handlingssätt. Detta medvetande,
hvilket till en början bestämmes genom samhällsmeningen,
kommer genom en allt mer sammansatt utveckling därhän,
att för den högre stående individen de "”oskrifna lagarna"
i hans eget inre bli mer befallande än de af samhället
stadfästa.
I hvarje tid fiones ett högre och ett lägre medvetande
om . det handlingsgätt, som för alla är det mest gagneliga.
Det högre medvetandet finnes blott hos ett fåtal, och
endast mycket småningom upphöjer man till moralbud det
nya sedliga kraf, som flertalet alltid först i ”"sedlighetens"
namn bekämpade, när en enstaka person eller meningsflock
vågade uttala det. Men ehuru de sedliga instinkterna,
sedan de väl äro inorganiserade, blifva ärftliga på samma
sätt som djurens instinkter, så äger dock denna ärftlighet
ej rum lika ovillkorligt. De moraliska instinkterna äro
unga, således mindre djupt grundade, lättare förlorade;
ärftligheten är oregelbunden, gör stora språng och är
utsatt för många, hvarandra korsande inflytelser. Dock är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
