Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Den djuriska moralen - C. Förhållandet mellan könen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN DJURISKA MORALEN. 33
eller som grannlåt. Kvinnan börjar att hölja sig, när mannen
börjar göra sin äganderätt till henne gällande, och när han på
henne straffar andra mäns tillgrepp af denna hans egen-
dom. Genom fruktan alstras således hos kvinnan den
första ansatsen till könslig återhållsamhet, till omsorg om
att ej utsätta sig för andra mäns blickar, till hustrulig
trohet. Att fruktan är första drifkraften, framgår bland
annat af följande sakförhållande: hos samma folk, där
hustrurna börjat behärska sig, skall man ännu finna de
ogifta kvinnorna alldeles tygellösa, och medan de förra
delvis hölja sig, gå de ogifta alldeles nakna. På Tahiti,
där den könsliga friheten för ej länge sedan var alldeles
utan gräns, fanns ej skymt af blygsamhet; på Nya Seeland
däremot, hvarest männen döda sina hustrur, ifall de utan
tillstånd gifva sig åt andra män, där behålla kvinnorna
t. o. m. under sömnen och i badet en lätt dräkt. Hos
dessa Ny-Seeländska kvinnor — som ännu äro kannibaler
— hafva dock redan ömhets- och trohetskänslorna nått
en ej ringa grad af utveckling, såsom de européer intyga,
hvilka haft hustrur till låns af infödingarne. Och äfven
hos de Ny-Seeländske männen har en viss känsla af olust
gent emot dylika "lån" börjat utveckla sig. En höfding
motstod till och med en europé, som ville låna hustrun mot
att ge mannen en enkelbössa; men när européen slutligen
bjöd honom en dubbelbössa, tog han bössan med ena handen
och sköt tigande hustrun mot främlingen med den andra.
Att blygsamhetskänslan, sedan den utvecklats, dock
förblifvit beroende af klimatiska och andra förhållanden
och därigenom ytterst växlande, är en allmänt känd sak.
Japanesiskan t. ex., som är mycket anständigare klädd än
europeiskan, badar sig oklädd i en hel samling af män; den
franska damen under förra århundradet lät den manlige
kammartjänaren kläda sig från topp till tå, men kände för-
lägenhet om hon råkat att af ett sällskap bli sedd med natur-
lig hårfärg, utan puder; nutidens världsdamer tveka ej att
på aftonen visa sig halfnakna i baldräkt, men blygas om
en man på morgonen öfverraskar dem i en mycket mindre
blottande morgondräkt. Kortligen: begreppet om kyskhet
och blygsamhet beror ingenstädes af något annat än den
uppfattning därom, som hos ens omgifning är gängse. Och
ifråga om kyskheten hos kulturfolken kan t. ex. påpekas,
att i Spanien, Skotiand o. s. v., där barn utom äktenskapet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
