Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Den djuriska moralen - C. Förhållandet mellan könen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
få
Vv
AE
24
?
MORALENS UTVECKLING.
mellan könen råder månggifte i ordets fulla bemärkelse,
Och när mannen börjar kräfva trohet af sina hustrur, så
är det till en början endast ur äganderättslig synpunkt; han
vill icke bli bestulen, men han lånar eller hyr gärna ut
hustrurna åt sina vänner eller andra män. Sn hottentott
hyr ut sin hustru åt européen för en bit tobak, lika villigt
som hans dotter säljer sig för en bomullsnäsduk.
Själfva äktenskapet" åvägabringas genom ett rof;
mannen lurar på grannstammens kvinnor; finner han en, så
störtar han sig öfver henne, döfvar henne med ett klubb-
slag och släpar henne hem vid håret. Ju flera sålunda
vunna hustrur, desto fler slafvinnor har också mannen.
Rofvet uppgöres senare med hennes stam, så att hon blir
röfvarens lagliga egendom; äfven äktenskapen inom stammen
motsvara det gamla nordiska uttrycket "brudköp’”: kvinnan
är en sak, hvilken mannen tillhandlar sig af ägaren, som
är fadern eller närmaste manliga frände”).
Föreställningen att kvinnan af naturen skulle hafva en
slags blygsamhetskänsla, ett visst begrepp om kyskhet,
motbevisas fullständigt genom etnografien. Där sambhälls-
seden godkänner det, öfverlämnar sig kvinnan från tidiga
nogdomen åt huru många män som hälst; där mannen ej
kräfver trohet, finnes hos hustrun ej ens begreppet därom;
blodskam är flerstädes en naturlig sak, som ej uppväcker
minsta fasa, och att vid religiösa fester offra sin jungfru-
lighet åt prästerna är en af ungmörna eftersträfvad ära.
Urmänniskans ohäjdade tillfredsställande af de naturliga
drifterna hindrar ej hos dem uppståendet af onaturliga laster.
Långt ifrån att dessa — som man hör påstås — bland
vildarna utbredas genom européerna (och hos dessa senare
uppstå genom en "onaturlig’ kultur), så finnas tvärtom
sådana laster hos vilda folk, innan de haft ringaste be-
röring med européerna. |
Så länge ingen blygsamhetskänsla finnes, brukas
inga kläder, annat än som skydd mot köld, i strid o. s. v.
+) I Kristofers landslag heter det: »Bästa ting, som bonde i bo
sino hafver, det är laggifta hustru hans; hvilken hona från bondanom ”
stjäl, han är värste och störste tjufver. Därför eho som bondens
hustru lockar från honom och löper med henne bort.... han skall
dömas och upphängas öfver andra tjufvar. Vill ej bonde hustru sin
lif ve då föres också hon till tings och dömes kvick (= lefvande)
i jord.»
|
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
