Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Den djuriska moralen - D. Aktning för äganderätten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN DJURISKA MORALEN. 25
värnar sina jaktmarker och fiskvatten mot grannstammen.
Nödvändigheten att åt sig trygga villkoren för lifsuppehälle,
skapar det första medvetandet om äganderätt. Inom stam-
men torde äganderättskänslan först ha gjort sig gällande i
önskan att för sig behålla de kvinnor man fångat eller
tillbytt sig; den nytta, hustrurna gjorde sin herre och man,
väckte antagligen tidigt hos honom den moraliska åskåd-
ning, som en buschman nyligen uttryckte sålunda: "när
man tar min hustru, gör man orätt; när jag tar en annans,
gör jag rätt" — en åskådning, som icke saknar anhängare
— ehuru mindre öppenhjärtiga — i våra samhällen.
Aktenskapsbrottet straffas, som ofvan påpekades, i sin
egenskap af stöld; ofta dödar vilden sin brottsliga hustru
eller afskär åtminstone (och uppäter ofta) hennes näsa.
Känslan af äganderätt till hustru och barn följes sedan af
äganderättskänslan till vapnen eller redskapen, som man till-
värkat, husdjuren, som man tämt; slutligen — och under
ett senare skede — till jorden, som man odlat; sist till
betesmarken och skogen. Öfverallt hafva i det älsta sam-
hället kvinnorna och all annan egendom varit samegendom
och, då allt tillhörde alla, uppstodo vissa ömsesidighets-
begrepp, vissa gemensamhetsvanor, mot hvilka aktningen
för egendomen sedan hade svårt att kämpa sig fram.
I ett kommunistiskt samfund är det hvarken brott att taga
eller dygd att gifva; gästfrihet, gifmildhet äro där så
själfklara, att de icke anses som ädelmod; och tacksamhet
blir således äfven en i allmänhet okänd företeelse. Hos
eskimåerna t. ex. dela alla den hval någon af dem fångat;
har man vapen eller kajaker, lånar man ut dem och lån-
tagaren ersätter dem ej, ifall han förstör dem; långifvaren
har ju endast lånat af sitt öfverflöd; stjäla betyder en-
dast att taga det nödvändiga från någon. ÅA andra sidan
måste alla dela mödorna vid jakt och fiske. Vill någon
uadandraga sig dessa mödor, så kan han det och lefver
då för sig själf, men på sin egen risk; han får behålla
sin egen fångst, men ej påräkna hjälp af de andra. Dessa
seder äro ett mycket tydligt öfvergångsskede från kom-
munism till "privategendom’’.
Bland öfolken i Stilla hafvet har man ock tillfälle att
iakttaga olika öfvergångsformer; på somliga öar råder ännu
ren kommunism; på andra finnes privategendom, men sår
som en ganska ny inrättning. Så t. ex. kunde på Mar-
Verdandis småskrifter. 35. 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
