Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7. Den barbariska moralen - C. De germaniska folkens moral
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN BARBARISKA MORALEN. 49
0. 8. v. Kyrkan hängaf sig mer och mer åt kampen mot
kungamakten; denna åt sin kamp med storvasallerna; dessa
fäjdade sins emellan; städernas köpmän och handtvärkare
kifvade sins emellan; öfverallt sökte man med starkt reg-
lementerande hålla de underlydande i tukt och öfverallt
"bröt dock striden ut. En allas kamp mot alla, sådant blef
det tillstånd, hvilket en öfversikt af medeltiden visar oss
som det rådande. Ty sedan kristendomen sjunkit ned till
en världslig makt, lämpad efter sina bekännares andliga
ståndpunkt, och med sig införlifvat en mängd hedniska
begrepp, upphörde också dess väsentliga moraliska infly-
tande på germanerna, hvilka visserligen redan sedligt på-
värkats af sin egen lagstiftning och af det romerska rikets
odling, men som dock erhöllo sin högre, sedliga uppfostran
genom den kristna kyrkan. Därtill kommer, att kristen-
domens lära om det ödmjuka syndmedvetandet, nåden, för-
soningen, betraktelsen af jordelifvet som en korsets ekola
och evigheten som jordelifvets mål, innebar en allt för
skarp motsats till människonaturens och särskilt till den
germaniska naturens stolthet, mod, själfkänsla, handlingskraft,
lifslust. Och katolicismen, som intet erkännande gaf åt
den berättigade egoismen — annat än som omsorg om den
egna själens frälsning — kunde därför ej försona egoism
och altruism, utan antingen blef människonaturen fullkom-
ligt undertryckt genom ytterlig späkning och själlös altru-
ism, eller också förblef den på längden tämligen oberörd
af den kristna moraluppfattningen.
I stort sett lärde kristendomen dock alla Europas folk
en viss vördnad för de andliga makterna, en viss själt-
behärskning med afseende å sina lidelsers tillfredsställande,
en viss håg att offra själfviskheten för andras bästa —
så att om också medeltiden visar oss ytterliga motsatser,
starka utbrott af alla djurets eller vildens lidelser vid sidan
af den naturvidrigaste askes, utgör den dock det viktigaste
af de många utvecklingsskeden, som fört oss från den bar-
bariska moralens ståndpunkt till det fjärde och hittills högsta
skede vi nått, nämligen den industriella moralens.
Verdandis småskrifter. 39.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
