Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8. Den industriella moralen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN INDUSTRIELLA MORALEN. dl
hällsskydd. Aktenskapet är icke längre ett "brudköp", men
både män och kvinnor sälja sina personer genom äkten-
skap, ingångna för vinningens eller utkomstens skull, och
äktenskapslagstiftningen bär ännu månget spår af man-
nens forna barbariska herravälde öfver hustrun, spår dem
en framtida moral kommer att finna lika vidriga, som vi
nu anse vildens äktenskapliga seder.
Aktningen för äganderätten är hos oss, i fråga om öppen
plundring, vida större än 1 det barbariska samhället. Men
förfalskningar, försnillnivgar och utprässningar hafva intagit
samma plats i den industriella moralen som våldet i den
barbariska. Vissa människoklassers träldom eller lifegen-
skap under andra människors herravälde äro upphäfda.
Men fertalet lefver i träldom under fåtalets rikedomar.
Människorna dela sig — som vi sett — redan under
det djuriska tillståndet, så snart de samlas i flock, i en
"öfverklass”, de starkare, och en "underklass", de svagare.
Sedan den fysiska och andliga styrkan m. m. småningom
medfört skillnad i rikedom, blifva de rikaste öfverklassen.
Men denna öfverklass kan icke bevara sin fysiska och andliga
öfverlägsenhet; den sjunker tvärtom, genom att icke vidare
behöfva anstränga sina krafter, men bibehåller dock makten
att nedtrycka de ofta till intelligens, handlingskraft och
personlighet starkare, att hålla dem kvar som en underklass,
öfver hvilken öfverklassen blott genom ärfda rikedomar,
ej genom egna företräden, höjer sig.
Det industriella samhället står i många afseenden på
samma ståndpunkt som romarriket eller det feodala Europa:
det förras slafvar och det senares lifegna hade det i många
fall icke sämre än millionerna i Europas fabriks- och
grufdistrikt. Det industriella samhällets riktning, att samla
all rikedom på ett fåtal händer, är i gjälfva värket lika
fientlig mot den personliga friheten som slafveriet och
lifegenskapen. Ehuru dessa inrättningar ur politisk och
moralisk synpunkt voro mer förnedrande, voro de i värklig-
heten knapt mer bindande än det beroende af arbetsgifvaren
och arbetet, hvari den åt sig själf lämnade, ofta värn-
löse arbetaren nu befinner sig. Nutidens produktionssätt
skadar den mellan öfverarbete eller arbetslöshet kastade
daglönaren i fysiskt, moraliskt och intellektuellt hänseende
lika mycket, som det i alla dessa afseenden skadar den
arbetsfria, njutande öfverklassen. Det ökar fattigdomen i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
