Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rabulisterna - IV. Magnus Jakob Crusenstolpe. Fortsättning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och deras förslag var således för svenska förhållanden ytterst
radikalt. Crusenstolpe söker i detalj kritisera detsamma
och framställer därefter åter sitt eget representationsförslag
med några smärre modifikationer, dock alltjämt fasthållande
vid ståndsprincipen.
Möjligen var det detta arbete som föranledde
Crusenstolpes bekantskap med Brahe och förberedde det nu följande
redaktionsskapet öfver Fäderneslandet. Denna tidning är
redan ofvan karakteriserad och mycket behöfver icke tilläggas.
Viktigast är att i Fäderneslandet förekommer en serie af
artiklar, som i viss mån bildar öfvergången till hans senare
författareskap. Det är nämligen där, som han försöker sig
för första gången såsom skildrare af samtida personligheter
och denna porträtteringskonst utgör Crusenstolpes nya insats
i tidens journalistik. Efter hand som hofvets intresse
kallnade för tidningen gick nämligen Crusenstolpe sina egna vägar
och sökte med små teckningar af samtida personer lifva dess
innehåll. Början gjordes med serien Alfabet af lefvande och
döda*, helt korta teckningar, utan angifvande af namnet på
den porträtterade — något som naturligen ökade publikens
nyfikenhet. Det hela påminner om en af
älsklingssysselsättningarna i tidens salonger: lösningen af charader. I denna
första serie finner man t. ex. det första utkastet till det högt
beundrade porträttet af Hans Järta. Han fortsatte med serien
Gissa—Gissa! och tecknade så 1809 års män, bland hvilka
sär-skildt Anckarswärds porträtt väckte uppmärksamhet. Denna
genomelaka, men icke så litet träffande skildring slutar efter
att hafva genomgått Anckarswärds hela bana på följande sätt:
»Det är ej lätt att förutse hvilken roll Anckarswärd kommer att spela
vid den blifvande riksdagen. Den ena tidningen talar om onådy den andra
otn måltider vid kungliga taffeln. Själf har han ofta för hvem som velat
höra, förklarat, att han aldrig mera inställde sig vid någon riksdag, innan
representationssättet blifvit ändradt. Han har, som bekant är, uppgjort planen
till en dylik statsform, om annars det kan kallas plan, där verkan af den ena
paragrafen upphäfver den andra och där verkan af det hela blefve att kasta
nationens angelägenheter i händerna på hvilken ränksmidare som ville och
knnde betala mest. Föresatsen att icke återkomma till nästa riksdag, kan han,
oaktadt ’de föråldrade formerna’ sannolikt ej hålla. Tala måste han; ty
talet utgör hans varelses lifsprincip; och gästabudstalen, dem han ej heller
fönsmAr, som man nyligen erfarit af Örebrotalet den 6 november, blifva än-
* Se för dessa olika serier af porträtt Fäderneslandet 1832 n:o 19, 21,
37, 44, 176, 177, 178, 179, 180, 181.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
