Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - C. J. L. Almqvist - III. Realisten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
grace och esprit öfver hela sitt väsende. Betecknande för
Almqvists realism äro sedan hans folklifsskildringar, af hvilka
den första är Skållnora kvarn (1838), som följes af Grimstahamns
nybygge (1839), Ladugårdsarrendet (1840). Till denna grupp höra
äfven Kapellet och Det går an. Dessa skrifter beteckna
höjdpunkten af hans konstnärliga alstring under denna hans sista period.
Utan tvifvel var det ej minst ekonomiska orsaker, som
i det längsta höll honom tillbaka från att öppet uttala sin
mening och angripa den samhällsordning, som han hatade
med en känslofilosofs hela glöd. Ännu i slutet af 1830-talet
hoppades Almqvist erhålla en eller annan anställning i
statens tjänst, och man ser tydligen af dessa års händelser, att
han först brände sina skepp, då han ansåg allt hopp vara
ute. 1837 aflade han prästexamen i Uppsala. Ett
egendomligt steg af en man, som icke var ortodoxt rättrogen I
Månne Almqvist denna gång var fullt medveten om sina
afsikter? Säkerligen var det åter ekonomien som i någon
mån spelade in, då han tog detta steg. Han kunde ju inför
sitt samvete försvara sig därmed, att han var kristen,
visserligen icke dogmfast lutheran, men en Jesu efterföljare, som
gärna ville utbreda dennes kärleksverk bland människorna.
Men dessutom föresväfvade honom tydligen en annan plan,
att döma efter ett bref, som Hazelius skrifvit till honom:
han ville in i kyrkan för att såsom präst bryta med
densamma, liksom Lamennais 1834 hade brutit med påfvekyrkan.
Det var helt enkelt hans diaboliska afsikt, att sedan han väl
en gång erhållit en fast plats, uttala alla sina afvikande
meningar och göra ett affall, så eklatant, att hela den
förhatliga statskyrkan skulle darra på sina grundvalar. Något
ämbete erhöll han emellertid icke, hvarken då eller senare.*
Samtidigt speciminerade han äfven för en professur i
ästetik och moderna språk i Lund, men redan i böijan af
året 1839 var det tydligt, att han skulle blifva förbigången.
1840 i mars utnämndes också hans medtäflare och forne
motståndare C. A. Hagberg till platsens innehafvare.
Denna missräkning tog djupt på Almqvist och framkallade
den afgörande vändpunkten i hans lif, såsom det,
sammanhållet med de följande händelserna, tydligen visar sig ur ett
bref till Thomander, i hvilket han säger:
• Om man undantager, att han på kronprins Oskars speciella
föranstaltande blef regementspastor med 160 kronors lön.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
