Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lyriken - I. Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
utbredning i landet, ty Ryssland var själfva härden för
reaktionen. Därtill kommo sympatierna för det undertryckta Polen,
hvilka ökade hatet till arffienden. Under Krimkriget växte
naturligen upphetsningen, enär man hvarje ögonblick kunde
vänta att Sverige, trots sin neutralitetsförklaring, skulle komma
att inblandas i kriget, ett antagande så mycket naturligare,
som strax före krigets utbrott tvistigheter angående de norska
lappbetenas gränser uppstått mellan Sverige och Ryssland.
Också är hatet mot Ryssland och tanken på revansch för
1809 års krig ett stående tema i denna tids diktning.
Ett annat ämne, som spelar en stor roll i tidens diktning,
är Skandinavismen, hvilken omkring böijan af fyrtiotalet
blef en rörelse af betydenhet i de tre nordiska länderna.
Den hade emellertid redan då anor. Dess början går tillbaka
till slutet af sjuttonhundratalet, och den utgör en speciell
vidare utveckling af den allmänna nationalitetsrörelsen. En
af de första svenska skalder, som sjöng för ett närmande
mellan danskar och svenskar, var Franzén, En mäktig
föreningspunkt funno dessa sträfvanden snart i besjungandet af
fornnordiska ämnen, hvilket inleddes af Oehlenschläger och
fortsattes af Ling, Tegnér m. fl.
Ett utslag af denna förbrödringsståmning var det äfven,
då Tegnér 1829 i Lunds domkyrka fästade lagerkransen på
Oehlenschlägers hufvud och yttrade de bevingade orden:
»Söndringens tid är förbi».
Men det var först sedan studenterna värmts af
broderlig-hetstankar, som det kom lif i rörelsen. Det är studenterna
som bära denna tids skandinavism, och det var studenttågen,
som spridde idéen i vida kretsar och tvingade äfven de olika
ländernas regeringar att taga hänsyn till densamma.
Naturligt nog började »förbrödringen», såsom man
uttryckte sig, mellan Köpenhamns och Lunds studenter. Det
var en tillfällighet, som gaf anledning till det första
närmandet. Vintern 1837—1838 lade sig nämligen isen i Sundet, och
ovetande om hvarandras uppsåt hade en skara studenter
från Lund och en annan från Köpenhamn begifvit sig ut
på densamma för att gästa bröderna på andra sidan. De båda
flockarne möttes på halfva vägen. Så länge isen blef liggande,
företogos liknande utflykter af smärre sällskap, och dessa
ömsesidiga besök föranledde en inbjudning till Köpenhamns
studenter att nästa vår bevista doktorspromotionen i Lund.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
