Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lyriken - I. Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Detta besök besvarades följande vår af Lundensarne. I Lund
räknade Skandinavismen redan entusiastiska målsmän i en
liten krets, hvars medelpunkt var Strandberg, en af de första
skalderna, som strängade sin lyra för Skandinavismen.
1839 gick det första nordiska naturforskaremötet af
stapeln i Göteborg, hvilket under de närmaste åren följdes
af liknande i Köpenhamn och i Stockholm. 1842 besökte
en samling norska och danska studenter Lund, och vid
Helgonabacksfästen under detta möte uttalades en önskan
att få Uppsaliensarne med i rörelsen.
1843 på våren valdes i Lund en kommitté, som i
förbindelse med Köpenhamnarne skulle planera ett gemensamt
studenttåg till Uppsala.
Men detta tåg fick att kämpa med åtskilliga förhinder.
Danske konungen var emot förslaget. Finnarne, som man
ärnat draga med, förbjödos af ryske tsaren att resa.
Norrmännen kunde ej infinna sig af ekonomiska skäl. Trots
allt kom mötet till stånd, men det aflopp icke utan obehag
för åtskilliga af deltagarne. Ploug åtalades i Danmark för
ett tal han hållit i Kalmar om ett folkligt förbund mellan de
nordiska länderna. Goldschmidt fick tjugofyra dagars vatten
och bröd vid återkomsten till Köpenhamn. Äfven i Sverige
yttrade sig de konservativa tidningarna emot det politiska
radotterande, som förekommit vid mötet.
Till detta möte hade Malmström, Nybom, Talis Qualis
och Orvar Odd skrifvit dikter.
Efter detta möte vann Skandinavismen ny kraft, och
skandinaviska sällskap för att befrämja kännedomen om de
tre ländernas litteratur stiftades både i Köpenhamn och
Uppsala.
År 1845 hölls ett nytt möte i Köpenhamn, hvarvid Orla
Lehmann tog ed af studenterna att försvara Norden. Ty bak
denna tids skandinavism låg redan politiska bitankar.
Danmark var hotadt söderifrån och Sverige-Norge hade en farlig
gräns åt öster.
1848, under tysk-danska kriget, stod på sätt och vis
Skandinavismen sitt första prof. Många frivilliga från Sverige
deltogo i striden, bland andra Sohlman och skalden Sommelius,
som stupade vid Dybböl. Konung Oscar sände femtusen
man till Fyen och förmedlade ett stillestånd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
