»Herr Axelhjelm, ni är oförlåtligt lättsinnig.» »Möjligtvis har ni rätt. Jag är ej fallen för dispyter ; men på tro och heder kan jag försäkra er, att man måste vara mer än lovligt pedantisk, för att icke finna det där äventyret muntert.» »Då är jag verkligen pedantisk. Ah! När jag betänker att —» Constance hejdade sig och tilläde stolt: »Dock, varför tala därom. Kanske, till er egen heder, vet ni ej huru mycket ont ert lättsinne framkallat; och om ni visste det, skulle ni, med er karaktär, ändå ej förstå det.» Constance böjde på huvudet till avsked och avlägsnade sig. Kurt lät henne gå. Under det han i tankarna höll följande monolog, roade han sig att kasta småsten i vattnet. »Jag tror, vid min ära, att hon vill inbilla mig det jag krossat ett hjärta!» Han smålog. »I så fall, var det ett mycket lätt vunnet och krossat hjärta. Hela kärlekshistorien innefattades i en tidrymd av — tjugufyra timmar. En sådan där feberfantasi inom känslornas värld går vanligtvis såsom den kommer, lämnande varken smärta, saknad eller minne efter sig. Flickan är romanesk och därför måste hon, å sin väns vägnar, göra något ofantligt stort av ett lappri. Vinsten blir dessutom den, att hon får ett skäl att hata mig. När kvinnan icke är upptagen av kärlek, måste hon avsky. Rika och sysslolösa fruntimmer skola nödvändigt hava något att förströ sig med. Men jag var ändå alltför beskedlig, som lät henne komma undan för så gott pris. Vid min ära, är jag icke tvungen att taga revanche!» Kurt steg upp och tog av på en av sidogångarna, så att han skulle kunna genskjuta Constance, vilket han även lyckades att göra. »Ni ser väl att ödet icke vill det våra vägar skola skiljas, efter de nu åter sammanstöta», sade Kurt och lyfte på mössan. »För övrigt är ni skyldig mig en förklaring...» »Över vad?» »Över er anklagelse att jag är lättsinnig.» »Ni medgav det själv.» »Jag sade: möjligt att så är; det var ett negativt medgivande. Det var icke heller om mig jag önskade tala, utan om er. Ni har framkastat en anklagelse emot mig; tillåt därför att jag nu gör er en fråga. Säg mig, vad namn ni vill giva åt ert uppförande i går? Först sysselsätter ni er uteslutande med herr Lange, så blir ni stött på honom, för Gud vet vad, och då visar ni mig en välvilja,