Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Volym I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lika oförtjänt som er ovilja. Om jag i går trott på er
älskvärdhet, hade jag i dag varit förlorad. Således: är
jag lättsinnig, så är ni...» Kurt höll upp.
»Varför fortsätter ni icke?» frågade Constance högdra-
»Därför att jag är räda att sara.»
»En överflödig fruktan, min herre; ni kan aldrig såra
mig.»
Kurt skiftade ovillkorligen färg.
»Nåväl», återtog han med ett tvunget leende, »så är ni
nyckfull*»
»Det är en beskyllning jag hört, så långt jag kan minnas
tillbaka, och jag varken vinner eller förlorar på, att ni
upprepar den. Icke heller kan det falla mig in att för er
rättfärdiga mitt handlingssätt. Om ni tog min hövlighet för
älskvärdhet, är felet ert, icke mitt. Jag har aldrig haft för
avsikt att behaga er. Och nu, min herre, tror jag våra
vägar åter kunna skiljas.»
Kurt betraktade henne allvarligt. Han avtog mössan,
sägande med lika stolt ton som hon:
»Fröken, våra vägar bliva hädanefter alltid åtskilda.
Tro mig, aldrig sammanföras de av mig.» Han bugade sig
kallt och gick.
»Jag hoppas en gång för alla vara kvitt den karlens
närgångenhet», tänkte Constance. »Hade han den minsta
takt, skulle han själv inse, att jag måste förakta honom,
även om jag i ett sällskap för ögonblicket kan glömma hans
avskyvärda mandat emot Anna.»
❖
När de andra helt sent på aftonen återkommo från Åkers
näs, hade Constance redan gått till vila. Hon låtsades sova,
då Olga och hennes guvernant, mamsell Debré, inträdde i
rummet, och ehuru systern ropade henne, förblev Constance
orörlig.
»Tyst, Olga», sade guvernanten. »Fröken Constance
sover.»
»Ack så ledsamt», sade Olga, »och jag som har så
mycket att tala om. Herre Gud, bonne amie, så gudomligt roligt
vi haft, och vad den där Lange är vacker och hygglig. Det
var allt stor synd att Constance icke var med» Det tycker
jag nu, ehuru varken jag eller någon annan saknade henne,
medan man var på Åkersnäs. Men varför var icke bygg-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
