Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Volym 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vad som misshagar andra. Mamma brukar alltid säga, när
hon talar om dig, att du äger ingen förmåga att uppfatta
din underordnade ställning, utan att du med allt våld vill
vara lika med oss.»
»Och vet du, vad pappa förbjudit», inföll Arthur. »Jo,
att du skall vara elak mot Sorenza.»
»Herre Gud, jag upprepar bara, vad mamma sagt. Nå,
varför talar du icke?»
»Tala eller tiga är väl något, jag äger rättighet att göra,
även om jag är aldrig så ringa.»
»Då du tiger, är du förarglig.»
»Alldeles som fröken, när hon talar», inföll Sorenza
häftigt. Nu. brusto tårarna ut, och hon fortfor: »Jag
skall fråga greven, om jag behöver tåla att alla hacka på
mig, då jag ingenting ont gör. Ja, jag skall säga honom,
hur man plågar mig, och jag skall bedja, att han tillåter
mig fara hem till min moster.»
»Du ämnar skvallra?» Jenny stannade och betraktade
Sorenza. Arthur fattade något omilt systerns arm med de
orden:
»Nu tiger du och låter Sorenza vara!»
»Du har ingen rätt att befalla över mig; men jag skall
säga åt mamma, att Sorenza hotat att beklaga sig för
pappa, och då får hon väl se, vad mamma säger.»
»Ja> gör det», utropade Sorenza häftigt. »Jag är icke
skyldig tacksamhet åt dem, som oupphörligt förödmjuka
mig.» Sorenza började gå med hastiga steg, så att hon
gick om Jenny och Arthur.
»Sorenza», bad Arthur, som skyndade fatt henne, »säg
ingenting åt pappa, han blir så ond, och det är synd om
mamma!»
»Ja, om alla är det synd, blott icke om mig. Jag vill
icke emottaga grevinnans tvungna välgärningar; j ag vill
icke vara i ett hem, där alla, ända till betjäningen, visa
mig miner, som förödmjuka och såra. Nej, Arthur, jag
vill bort, bort!» Sorenza grät.
»Håller du icke alls av mig?»
»Jo, Arthur, det gör jag; men även du vill, att jag skall
låta trampa på mig för en olycka, den jag icke rår för.
Jag har icke givit mig livet själv.»
»Kom ihåg, Sorenza, att det är för min mors lugn jag
ber». Arthur såg in i den unga flickans ögon. »Säg
ingenting åt pappa!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
