Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Volym 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
spritta till och avtorka tårarna. Innan hon hann fram,
öppnades dörren, och Porry inträdde.
»Tillgiv att jag stör; men professor E— visade mig ett
par croquier av er, över vilka jag uttalade mina
anmärkningar. Han bad mig då, att jag själv skulle meddela er
dem. Men vad ni nu åter ser bedrövad ut. Är det någon
sorg, som tynger på ert unga hjärta?» Porry fattade
Sorenzas hand, bifogande med varmt deltagande: »Varför
äger jag ej den lyckan att vara er bror, då naturen ändå
skapat er till min syster? Jag skulle då hava rättighet att
dela er sorg.»
Fåfängt sväljde Sorenza sina tårar, fåfängt anbefallde
stoltheten henne att kväva varje utbrott av rörelse. De
deltagande frågorna, de vänliga orden liksom frammanade
ett utbrott, och trots alla ansträngningar började hon
häftigt gråta. Porrys ord voro just ägnade att riva upp
tankarna på hennes ensamma och övergivna belägenhet.
Det gives väl ingenting, som hastigare framkallar en öm
förklaring, än då en man ser den kvinna djupt bedrövad,
som mest intresserar honom; alltså yttrade Nils med värme:
Sorenza, av barmhärtighet säg mig, vad det är, som
smärtar er. Heligt försäkrar jag, att ni i mig äger en sant
tillgiven vän, gärna offrande vad som helst, om jag därmed
kunde köpa er en fröjd. Ni är för ung att ens ana, än
mindre förstå, huru kär ni är och varit mig, allt sedan vårt
första sammanträffande. Giv mig därför en väns rätt att
dela edra sorger och om möjligt mildra dem.»
Sorenza hade gömt ansiktet i händerna; Porry drog bort
dem med milt våld. Hennes tårdränkta ögon riktades på
hans, som mötte dem med ett uttryck av verkligt ömhet.
Hans blick liknade ett par tröstens stjärnor mitt ibland de
moln av sorger, som omgåvo henne.
»Ack, jag är så ensam i världen», stammade Sorenza,
»utan att äga en enda vän. I de ögonblick, detta står rätt
tydligt för min själ, är jag mycket, mycket olycklig.»
»Men nu, Sorenza, nu känner ert hjärta, att ni äger en
vän.» Porry blickade djupt in i hennes ögon. »En vän,
den där högre än sig själv håller er kär. Se icke bort, bliv
icke rädd för mina ord. Jag begär ju av er, stackars barn,
endast förtroende, en brors plats i er själ och rättigheten
att dela edra sorger. Givs det ingenting i Sorenzas eget
bröst, som säger, att ni tryggt och utan fruktan kan förlita
er till mig; att ni kan tro på den man, som alltid med er
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
