- Project Runeberg -  Ädlingens dotter /
116

(1913) [MARC] Author: Marie Sophie Schwartz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Volym 1 ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Gör icke min kusin några frågor rörande mina
föräldrar.» Sorenzas ögon stodo fulla av tårar.

Brukspatronen fattade hennes hand, tilläggande: »Var

förvissad, att en önskan av er alltid skall vara mig helig.»

Under det brukspatronen talade med Sorenza, hade ett
par svarta ögon noga observerat dem; först med undran,
sedan med harm och sist med symtom av svartsjuka, då
brukspatronen fattade den unga flickans hand. Slutligen
blev det Porry omöjligt att kvarstanna på sin plats, utan
han styrde kurs till Sorenza och brukspatronen.

»Jag tror, det är tid att begiva sig hem», yttrade han till
den senare och såg på sitt ur.

»I så fall är jag färdig att följa dig», svarade
brukspatronen och bugade sig förbindligt för Sorenza.

Nils’ blick var kall och mörk, då han bjöd henne god
natt, och det oaktat i den unga flickans blick låg något
så sorgset, att det bort säga honom, att hon just nu var
i behov av ett vänligt ord utav vännen; mfen älskarens
missnöje hade förjagat den förres deltagande. Det
avmätta och främmande i Porrys avsked smärtade Sorenza.

*



När de främmande avlägsnat sig, kvarsatt Sorenza på
terrassen. Majorens hade gått in i salen, och Sorenza
hörde, huru Idas barn sade »god natt» åt fadern och
modern. De ömma, smekande och vänliga orden, som
majoren slösade på barnen, voro liksom dolkar, vilka träffade
det själssår, som blödde i Sorenzas inre. När barnen gått
till vila, hörde hon, huru fadern länge och med ömhet
talade om deras framtid och gjorde upp planer för deras
lycka och trevnad. Slutligen gingo även de båda makarna
in i sängkammaren, och Sorenza var allena på
terrasstrappan med det brännande, heta huvudet, lutat i sina
händer. Hon tänkte:

»Till vilket bittert öde har jag icke blivit född. Jag är
liksom utstött ur samhället; ty jag äger ju varken
föräldrar, namn eller hem. Ingen mor har med glädje drömt
om framtida fröjd vid min vagga; ingen far har välsignat
min födelse eller slutit mig till sitt hjärta för att
tillförsäkra mig en fristad och ett skydd vid hans bröst. Intet
föräldrahem har jag att minnas; inga glada lekar i en kär
syskonkrets; inga följbara exempel av dygd och kärlek

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:32:20 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mssadling/0116.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free