Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Volym 2 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skulle vara så elak och avslå en bön, som hade för ändamål
att bespara en medmänniska ett obehag, isynnerhet när
denna aldrig gjort dig något ont.»
»Vi hava om den saken olika tankar. För övrigt, min
kära Mariquitta, är jag just så elak, din far gjort mig,
och nu farväl.»
Över Mariquittas glada och friska ansikte lade sig ett
mörkt moln. Man kunde se, att någon rätt obehaglig tanke
upptog hennes själ, under det hon återvände hem.
Magda hade genom nödvändigheten att inför sina många
tjänarinnor icke göra sig löjlig, blivit tvungen att med
uppmärksamhet lyssna till Marias ord och efter hennes
instruktioner giva sina order. Den unga frun var av
omtanken för middagen med våld kastad in på det
materiella livets område, och så upptagen därav, att hon icke
på hela förmiddagen fick tid till några sorgliga
betraktelser.
En timme före måltiden lät brukspatronen genom
Mariquitta tillsäga Magda, att han önskade se henne i en
smakfull och elegant toalett.
Det är i allmänhet en egenhet hos äldre karlar, som gift
sig med unga kvinnor, att de gärna skryta med sina unga
hustrur, och därför äro slösaktiga i allt, som rör
toaletten.
Mariquitta hade med ungdomlig nyfikenhet begagnat
tillfället för att taga en översikt av styvmoderns alla
klänningar, vilka av henne underkastades en fullständig
mönstring. Därefter utvalde hon en mörkbrun, som enligt
Mariquittas förmenande såg obeskrivligt trevlig ut och passade
innerligt väl att vara klädd med hemma. Därefter kom
frågan, vad Magda skulle hava på håret, och även nu blev det
Mariquitta, som bestämde, att det måste bliva den lilla
förtjusande hårklädseln med de mörkröda rosenknopparna.
Fullkomligt likgiltig för allt detta, lät Magda henne göra,
som hon ville, och då Mariquitta fått henne färdigklädd,
klappade hon i händerna av förtjusning, och förklarade,
att »mamma-barnet» var så vacker, att själva René skulle
tycka om henne.
»Vem är René?» frågade Magda.
»Herre Gud, barn lilla», svarade Mariquitta, som sedan
Magdas middagsoro blivit fullkomligt förtrolig med henne,
»vet du icke, att det är herrn nummer två på Eksjö? Det
vill säga, han är min fars brorson, högra hand och uppfinna-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
