Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Om begreppet och betydelsen af det muntliga föredragets konst - Det offentliga föredraget och vältaligheten i enskilda kretsar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mångordigt prat. Vi svenskar gå till den motsatta ytterligheten.
Äfven när vi uppträda som talare vid fester af mera
anspråkslös beskaffenhet, begå vi alltför ofta det felet att icke
uttala vårt hjärtas mening på ett enkelt, naturligt och
hjärtligt sätt, blott emedan vår ovana vid muntligt föredrag är
så stor, att mången förståndig och bildad svensk man icke
kan framsäga tjugu sammanhängande ord utan att »komma
af sig», blott emedan fruktan för en dylik olycka beröfvar
honom hans själsnärvaro. Vi anse oss därför vid dylika
tillfällen böra bestiga vältalighetens styltor och på ett mer
eller mindre bombastiskt eller otympligt sätt uppläsa granna
fraser, som vi vederbörligen svarfvat och nedskrifvit på det
papper, vi hafva till reds i frackfickan, för den händelse
ovanan vid offentligt uppträdande skulle midt under
föredraget störta oss ned från styltställningen. Hvilket pinsamt
minne för hela lifvet har icke en sådan otur att komma af
sig vid ingången och nödgas tillgripa det skrifna konceptet
vållat mången för öfrigt framstående och ansedd svensk man!
Icke alltid aflöper ett sådant missöde så muntert, som då
en gång en framstående affärsman, som inköpt en större
egendom nära en järnvägsstation – vi vilja kalla den
Katrineholm – skulle fira denna händelse med en större
middagstillställning med ty åtföljande vältalighet. Men midt under
det värden höll på att urladda sig sitt med svett och möda
nedskrifna och inlärda vältalighetsfoster, svek honom minnet.
Förvirring, paus, ängslan och pinsam förväntan bland de
talrikt församlade gästerna l Lyckligtvis befann sig bland de
senare en kvick göteborgare, som naturligtvis hade sinne för
sakens komiska sida och därför afbröt tystnaden genom att
i ljudlig järnvägsmannaton utropa: »Katrineholm, fem
minuter!» Situationen var räddad, och efter de hjärtliga
skrattsalvor, som nu följde, och i hvilka talaren instämde,
begagnade den senare tillfället att lika hastigt som lustigt afsluta
sitt föredrag. Missödet hade ytterligare bidragit att öka
feststämningen.
Men endast mera sällan aflöpa dylika missöden på ett
så lyckligt sätt. Stundom är t. ex. den stackars afsigkomne
talaren ej i stånd att erinra sig mer än första och sista
satserna af sitt långa tal, hvilka han då helt djärft
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
