Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Om begreppet och betydelsen af det muntliga föredragets konst - Om äkta skådespelarekonst och dess inflytande på öfriga former af muntligt föredrag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att man kunnat höra en flugas surrande - och framkastar
därefter sitt: »Vive le roi!» med samma lätthet, som om han
endast kastat ifrån sig en glacéhandske, med allt det behag,
som anstår den fint uppfostrade ädlingen, men tillika med
ett uttryck af ett så utmanande trots, en så öfverlägsen
mördande likgiltighet, att republikanen skummar af raseri,
medan den unge legitimisten med oförändrad hållning
förenar sig med de väntande soldaterna, som skola föra honom
till döden.
I dessa tvenne ord framställer sålunda den store
skådespelaren icke blott en lifs lefvande personlighet, utan äfven
den typ, som författaren i denna personlighet velat
individualisera, den franske fullblodsädlingen med sitt fina väsen,
sin älskvärdhet och sitt öfvermodiga trots, sitt lättsinne och
sin ridderliga trohet mot ättens och ståndets traditioner, för
hvilka han i hvilket ögonblick som helst offrar sitt lif utan
en suck, utan en fras. Att dö för den legitime konungen
är för honom en lika enkel och naturlig händelse som att
vid spelbordet sätta en förmögenhet på ett enda kort eller
att genomborra en motståndare, som med en hviskning eller
en muskelvridning i sitt ansikte sårat hans heder.
Icke genom uppstyltad patos, utan genom de
natursannaste och just därför också de enklaste medel hade
konstnären uppnått en dramatisk verkan, som ej på någon annan
väg stått att vinna. Skådespelaren och hans publik förstå
också hvarandra på en sådan scen som Théâtre Français.
Medan Delaunay närmar sig officeren, blir det allt tystare i
salongen, och vid det lilla uppehåll han gör, när han kommit
ansikte mot ansikte med sin fiende, är det, som ofvan är
nämdt, alldeles tyst, och sedan han uttalat den lilla repliken
– inga bravorop, inga salvor af handklappningar, intet af
allt det störande oväsen, en illa uppfostrad teaterpublik anser
sig böra tillställa vid ett styckes glanspunkter icke så mycket
för att uttrycka sin hänförelse eller för att hedra konstnären,
utan fastmer för att lägga i dagen sitt konstförstånd och sin
obetvingliga lust att på detta sätt få deltaga i styckets
handling eller åtminstone i skådespelarens triumfer. Alltså inga
handklappningar eller bravorop från den skara, som här
lyssnar till Delaunay. Man får i stället höra ett annat ljud,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
