Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Om begreppet och betydelsen af det muntliga föredragets konst - Om det svenska predikstolsföredraget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
från prédikstolarne i så många af våra svenska landtkyrkor,
men med den skilnad, att recitativet i det ståtliga
Petersburgstemplet framrullades af en basstämma, som i fråga om styrka
och djup tycktes hafva tillhört en andlig Lablache, samt att
basstämman ackompagnerades af en kör af barnröster så
underbart skön, att jag aldrig i någon katolsk kyrka hört
något liknande och förmodligen aldrig mera på jorden får
lyssna till sådana toner. Men sång är sång, och recitativ
är recitativ, men icke tal, och att utan dithörande musik
bedja till Gud i ett själlöst och tanklöst recitativföredrag
ljuder i mångens öra nästan som en hädelse.
Verkningarna af ett dylikt predikosätt låta nu påvisa
sig dels hos åhörarne, dels hos predikanten själf. Den senare
kan under nedskrifvandet af en dylik predikan utan tvifvel
känna andakt och vördnad för det heliga ordet, men hans
personlighet blir ej på något djupare eller mångsidigare sätt
gripen eller påverkad under själfva författandet, och då nu
härtill kommer, att detta så beskaffade innehåll uppläses i
en onaturlig och enformig framställningston, så varder han
under utförandet af sin predikan aldrig lyft och värmd eller
inspirerad af tonerna från sin egen stämma,, Detta slags
inspiration är nämligen ett faktum, som icke blott hvarje
god sångare eller skådespelare utan också hvarjjgjlkta talare
kan vitsorda. Under årens lopp stelnar han alltmera i detta
sitt predikomanér, och hans inre lif och särskildt hans
känslolif varder till den grad utarmadt, att han till sist ej känner
behof af någon uttrycksfull eller mångskiftande känsloton,
helt enkelt emedan han ej eger något djupare eller rikare
känslolif. I sammanhang härmed blifva också hans
»koncept» alltmera enformiga, ofta till den grad, att man efter
att några gånger hafva afhört en sådan predikant frestas till
det antagande, att han måtte hafva sönderklippt satserna i en af
sina gamla predikningar och i stället för beredelse omskakat
bitarne i sin hatt och låtit sin nya predikan formas efter det
sätt, hvarpå denna omskakning utfallit. På en gång genom
det opersonliga innehållet i sin predikan och genom det
onaturliga i sin framställningston utarmar sålunda predikanten
sig själf och sofver i stället för att väcka sina åhörare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
