Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Om begreppet och betydelsen af det muntliga föredragets konst - Orsakerna till förlusten af uttrycksfullhetens naturgåfva och medlen till dess återvinnande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
välkända faktum, att rösttonens klangfärg utgör ett sällan
svikande medel att särskilja en bildad person från en rå
ocfi obildad. Men en röstkonstnär af första rangen skall
dock en fysiskt svag eller sjuklig person aldrig kunna blifva,
just emedan kroppen är hans instrument.
Är nu emellertid föredragets konst väsentligen liktydig
med det uttrycksfulla meddelandets konst, så är den icke
till blott för den blifvande konstnären af facket utan för en
och hvar, som kan och måste uppfostras. Men uppfostran
är ju själf icke blott den svåraste utan äfven den skönaste
af alla konster. Den formar i det ädlaste af alla stoff, den
i utveckling stadde menniskoanden, och dess syfte är att
förvandla naturens krafter till lydiga redskap för andens värf,
att påtrycka dem en sådan prägel, att de blifva gångbara i
tidens handel och vandel, men tillika gälla som antaglig
valuta i evighetens stora inväxlingskassa. Den del af
uppfostrans stora konst, som åsyftar att gifva individen
herraväldet öfver sina uttrycksmedel för att sålunda kunna verka
med personlighetens kraft ej blott inom det offentliga lifvet
eller konstens område utan äfven inom det dagliga
samlifvet, där det nyttiga vinner i värde i samma mån det är
i stånd att förbinda sig med det sköna, är det muntliga
föredragets konst i vidsträcktare bemärkelse.
Men lifvet är ju också en skola? torde någon invända.
Utan tvifvel. Lifvet varder för den ene den bästa, för den
andre den sämsta af alla skolor, för den ene en småskola,
för den andre en fackskola, för den tredje åter en högskola.
Huru mången har icke i denna lifvets högskola rent af
nödgats af omständigheterna att utbilda sig till talare, och har
han icke under gynsamma yttre och inre förhållanden lyckats
i detta sitt sträfvande, om han får tro sina samtidas och
sitt eget omdömes vittnesbörd? Jo, visserligen. Må dock
en sådan själflärd röstbrukare ej alltför mycket förhäfva sig
öfver sina företräden, ty sällan vet han, huru mycket som
brister honom, och ännu mindre är han vanligen i stånd att
fatta, till hvilken höjd han med sina naturliga hjälpmedel
skulle kunnat utveckla sig, om han i tid erhållit en på verklig
insikt grundad utbildning af sina naturliga anlag till
konstnärlig färdighet, en utbildning, som måhända skulle satt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
