Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Om språket och språkljuden - Om språkljudens förmåga att motsvara vissa stämningar. Utkast till en högsvensk ljudsymbolik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en liknande stämning, om också under en svagare form,
när vi från en annans läppar eller från annat håll förnimma
vare sig samma naturljud eller ett artikuleradt ljud af samma
klangfärg. Därför kunna vi ej undgå att förnimma en
starkare eller svagare rysning, då en menniska vid åsynen af
en orm ropar hu! då ugglan i nattens mörker framstöter
sitt hemska läte eller då vi uti en skildring af någon med
faror förbunden tilldragelse mötas af interjektionen hu!
På samma sätt skulle man kunna hänvisa pä, huruledes
röstapparaten under inflytelsen af hvarje kraftig känsla, som
icke öfvergår till affekt, omedvetet inställes för
frambringandet af en naturlig interjektion eller en röstton, som lätt
formar sig till det djupa, klangfulla slutna å-ljudet, som är
ett af kraftkänslans älsklingsljud, liksom å andra sidan ljud
af e- och ä-klassen af samma skäl eller på grund af
röstapparatens muskelläge lätt inställa sig under likgiltig
stämning eller med tillbörlig ändring af klangfärgen under den
stämning, som frambringar förlöjligandet, begabberiet, hånet
o. s. v.
Hånet eller det bitande löjet är nämligen ett alster af
motsatta stämningar, lust och skadebegär (se vidare härom
i framställningen om känslobetoningen). Lustkänslan drifver
till ett löje, sålunda till läpparnes utvikning och i samband
därmed till tungans utbredning, medan det element af vrede
eller ondska, som finns i skadebegäret, åstadkommer en
muskelsammandragning, hvilken bland annat sträfvar att
åstadkomma en sammanslutning eller sam mantryckning af
käkar, tänder och läppar. Men i och med detsamma denna
stämning ger sig luft i en naturlig interjektion, så måste
käkarna hallas åtskilda, hvilket förnämligast åstadkommes
medelst underkäkens muskelsystem, hvilket i sin ordning
har till följd, att mungiporna dragas nedåt och att den
utbredda tungan skjutes framåt. Det starkt aspirerade ljud,
som under denna munställning frambringas, varder helt enkelt
begabberiets äh! eller hä! hvilket ljud i den råes eller
okunniges mun lätt öfvergår till en s. k. fyllnadspartikel eller
ett lystringsljud (jfr det franska ehloch hél).
Hvad slutligen angår y- och ö-ljudet, så är deras
klangfärg så vek, att de i och för sig helt enkelt icke kunna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
