Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Om språket och språkljuden - Om språkljudens förmåga att motsvara vissa stämningar. Utkast till en högsvensk ljudsymbolik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
det späda barnet, i synnerhet när det fått sina framtänder,
uttrycker, att dess uppmärksamhet blifvit väckt på ett visst
föremål, t. ex. en leksak, som det får i sina händer, genom
att frambringa ett t- eller d-ljud.
I sammanhang med dessa ljuds förtydligande karakter
må slutligen anmärkas, att det kraftiga t-ljudet ofta bidrager
att förstärka, det svagare d-ljudet åter att mildra vissa
ljudförbindelser (man jämföre kraft och krävd, lagt (läkt)
och lagd). Att d-ljudet på grund af sitt blida lynne också
är i stånd att på ett i hög grad påfallande sätt ytterligare
förveka i och för sig veka ljud är naturligt och visar sig
särskildt i den på veka ljud så rika danskan. Man jämföre
söt, där t förstärker den veka ö-klangen, och söd (äfven
med svenskt d-ljud), där d gör den ännu mera vek, blöt och
blöd, eller man erinre sig den milda klangen i vårt svenska död.
Angående de öfriga explosiva ljudparen p och b samt
k och g torde en symbolik under en något mera konkret
form än vid t och d vara möjlig.
På naturområdet finna vi nämligen en motsvarighet
till p-ljudet i första delen af det ljud, som uppstår, då
ångan stötvis utströmmar ur ångpannans ventiler, och till
b-ljudet, då en af något tunnare ämne gjord luftfyld blåsa
brister, tydligast dock i den bristande vattenbubblan.
Naturligtvis är förloppet vid dylika företeelser detsamma, som
då den sammanpressade luften i munrummet vid läpparnes
öppnande framkallar den starkare eller svagare explosion,
vi benämna p- och b-ljud.
Motsvarigheter till k- och g-ljudet påträffas åter i det
innestängda ljud, som höres vid fibrernas knakning inuti
det böjda trädet, innan det brister. Trädet »knakar», innan
det »brakar» och »brytes». Ett svagt inre knakande erinrar
stundom om ett g-ljud. Ett mötsvarighetsljud till k
förnimmes också i första delen af det ljud, som uppstår, då
kläppen slår an mot en gröfre klocka, men ju ädlare och
mera klingande klockans metall är, desto mera närmar sig
detta ljud till g, i synnerhet om slaget sker sakta, eller då
man omfattar en ringklocka med handen och dämpar dess
gälla klang, medan kläppen ej alltför hårdt slår an mot
dess innersida. Äfven här försiggår väsentligen samma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
