Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Om språket och språkljuden - Ljudmissbildning. -- Oral ljudmissbildning eller slintring (stamning i nyare bemärkelse)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
så att ljudet antingen – och särskildt vid svagt uttal –
varder ett otydligt mellanljud eller också och särskildt vid
starkare uttal varder ett annat eller det ljud, siom
korresponderar med den munställning, i hvilken mundelarna till sist
stannat.
De vanligast förekommande arterna af det ifrågavarande
artikulationsfelet äro följande.
G- och k-slintring. Detta fel består däruti, att den
talande ej är i stånd att på tillbörligt sätt lyfta mellersta
delen af tungryggen mot härda gommen utan i stället för
g och k frambringar ett otydligt ljud mellan g och d eller
k och t eller också använder d i stället for g och t i stället
för k. Detta fel kan med tillbörlig öfning undanrödjas, i
synnerhet hos barn, därigenom, att man nedtrycker och
fasthåller den talandes tungspets med fingret eller med
skaftet af en sked och anmodar honom att med tungan i
denna ställning uttala da och ta o. s. v., då han nödgas
höja tungryggen och i stället uttala ga, ka o. s. v.
Skulle personen därjämte erfara svårigheter vid ng-ljudets
uttalande, så skall det riktiga uttalet af detta ljud snart
följa i sammanhang med det lediga uttalet af g-ljudet och
särskildt därigenom, att man låter personen med tungan i
den ofvannämda ställningen uttala n-ljud.
Blott med tillhjälp af ofvannämda enkla medel inställa
sig ofta de riktiga ljuden efter någon tids öfning. Skulle
felet däremot befinnas mera svårbotligt, så måste metodiska
öfningar företagas.
Först undervisas patienten, så vidt möjligt är, om
ljudets bildningssätt, som i korthet är följande. Tungryggen
upplyftes mot hårda gommen, så att ett fullständigt stängsel
kommer till stånd, och när sedan tungryggen släpper sitt
fäste, då den afspärrade luftströmmen utan röstton
fram-släppes genom öppningen mellan de båda mundelarna,
uppstår det smäll-ljud, vi kalla k. Sedan vidtaga följande
öfningar.
Först upprepas k-ljudet ensamt flere gånger efter
hvarandra: k, k, k o. s. v. Därefter uttalas k-ljudet åtföljdt af
de särskilda vokalerna sålunda, att ett uppehåll göres mellan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
