Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Om språket och språkljuden - Ljudmissbildning. -- Oral ljudmissbildning eller slintring (stamning i nyare bemärkelse)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
konsonant- och vokalljudet: k-a, k-e, k-i, k-o, k-u, k-y, k-å,
k-ä, k-ö.
Därefter vidtager en öfning i omvänd ordning: a-k,
e-k o. s. v.
När tillbörlig färdighet i dessa öfningar är uppnådd,
förbindas slutligen konsonant- och vokalljudet till stafvelse
på vanligt sätt eller utan uppehåll mellan ljuden: ka, ke,
ki o. s. v., ak, ek, ik o. s. v., och sedan färdighet äfven
här blifvit vunnen, öfvergår man till uttalet af längre
ljudförbindelser, i hvilka k-ljudet ingår.
G-ljudets ansättning sker på samma sätt som k-ljudets
med den skilnad, att tungans muskelspänning är svagare
och röstbanden tona, så att en svag röstton förbinder sig
med smäll-ljudet.
Öfningar för g-ljudets inlärande företagas efter samma
skema som vid k-ljudet.
Tj-slintring. Icke blott barn utan äfven äldre personer
förfela ofta det svåra tj-ljudet, som ersattes antingen med
s eller sch, t. ex. sära 1. schära i st. f. tjära, söket 1. schöket
i st. f. köket o. s. v. Barn lära sig vanligen att uttala det
riktiga ljudet blott medelst energisk eftersägning, hvaremot
äldre personer lättare nå målet, om de erhålla undervisning
om den riktiga munställningen vid ljudets frambringande eller
att mellersta delen af tungryggen måste höjas mot den
motsvarande delen af hårda gommen utan fastsugning samtidigt
med att en stark luftström utan röstton framdrifves mellan
de båda mundelarna. I svårare fall företagas öfningar efter
samma skema som vid k-ljudet.
J- och tj-ljudet förhålla sig till hvarandra ungefär som g till
k, och det här ofvan anförda skemat kan följaktligen användas
för j-ljudets inlärande, ehuru jämförelsevis sällan någon
svårighet att bilda detta ljud förmärkes under normala förhållanden.
L-slintring. Liksom det finns hela folk, i hvilkas språk
1-ljudet icke förefinnes, t. ex. Japaneserna, som måste uttala
Holland som Horrand – liksom kineserna tvärt om icke
hafva något r-ljud, utan rrödgas uttala Amerika och Kristus
som Ja-me-li-ka och Ki-li-se-tu[1]
– så torde man också
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
