Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Om språket och språkljuden - -- Skilnaden mellan stottring och ljudmissbildning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stottringens orsak. Bådas teorier synas vittna om bristande
förmåga att Strängt skilja mellan ljudmissbildning och
stottring.
Colombat de 1’Isère utgaf 1830 första upplagan af sitt
berömda verk Du bégaiement et de tous les autres vices
de la parole, hvars tredje upplaga prisbelöntes af franska
vetenskapsakademien. Stottringen är enligt Colombat ett
lidande af väsentligen nervös art, hvars orsak måste sökas
i ett bristfälligt förhållande mellan den hjärnverksamhet,
som åtföljer föreställandet, och den verksamhet, som förmedlar
föreställningens uttryck i ord. Hos stottraren försiggår
nämligen ledningen från hjärnan till talverktygets muskler med
en sådan blixtsnabbhet, att de senare antingen råka i ett
tillstånd af stelkramp eller försättas i en oregelbunden
krampaktig rörelse. I enlighet med denna sin uppfattning skiljer
Colombat mellan tvenne hufvudarter af stottring, nämligen
den gutturo-tetaniska och den labio-choreiska.
Mest epokgörande blef dock den af Colombat uppfunna
botningsmetoden, som väsentligen bestod i rytmiska eller
taktmässiga tal- och andningsöfningar, vid hvilkas
genomförande han dessutom använde en del af honom uppfunna,
mer eller mindre sinnrikt konstruerade instrument. Dessa
öfningar inleddes dessutom af bröst-, struphufvuds-, gom-,
tung- och läppgymnastik. Denna metod, som af samtiden
helsades med stor hänförelse och länge ansågs som den
enda rationela, har dock nu för tiden blifvit antingen
öfvergifven, eller också tillämpas den endast i vissa särskilda fall.
Det rytmiska talandet är nämligen ett nästan ofelbart
hjälpmedel mot stottringen, men dess svaghet ligger däri, att
felet inställer sig, ofta med ökad kraft, så snart stottraren
försöker uttrycka sig i naturlig talrytm eller med andra ord
så snart han upphör att använda den onaturliga skanderande
talrytmen.
Till Colombat ansluter sig närmast Blume i Leipzig,
ehuru denne på grund af sina delvis mycket oriktiga
föreskrifter rörande andningssättet och sina till största delen
mera besynnerliga än praktiska påhitt ingalunda torde
förtjäna att ställas vid sidan af den snillrike Colombat de l’Isère.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
