Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Om språket och språkljuden - Andra framsägningsfel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ofta åstadkom mes släpningen medelst en mer eller mindre
regelbunden inskjutning af ett dunkelt e-ljud efter stafvelsens
vokal, hvilken allt efter sin art färgar det dunkla biljudet,
t. ex. jaeg – tyecker – aett – haen – äer – een – dåelig
– meenniskaa(e). Ofta ökas felet därigenom, att knekaren
inskjuter ett slags fyllnadsljud, t. ex. ah eller hm, mellan en
del af orden (mellanljudning), t. ex. jaeg – äh – tyecker –
aett – haen – äer – äh etc. eller: jaeg – hm – tyecker etc.
Stundom begagnas mellanljuden som bromsare utan tillhjälp
af det vokaliska glidljudet.
Ett annat sätt att hämma framsägningens naturliga rytm
ligger i det icke så sällan förekommande felet, att den
talande gör ett onaturligt uppehåll mellan samhöriga satsdelar
eller under talet liksom sätter punkt på sådana ställen i
satsen, där icke ens ett komma vore tillåtligt. Detta fel,
som skulle kunna kallas »misspunktning» förekommer
vanligast hos litterärt bildade personer, som önska ge sitt
föredrag en oklanderlig logisk eller estetisk form, men af ett
eller annat skäl sakna herravälde öfver densamma under
fritt föredrag. Stundom tycks uppehållet framkallas däraf,
att personen i vissa ögonblick känner sig öfverväldigad af
själfva tankeinnehållet, antingen förbluffad öfver dess djup
eller hänförd af dess slående sanning, obegripliga nyhet eller
förunderliga skönhet, och därför icke kommer ur fläcken.
Än åter beror felet, t. ex. hos juridiskt bildade personer, på
vanan att diktera sina tankar till protokollet, så att en dylik
»misspunktare», äfven när han uppträder t. ex. som
riksdagstalare, ger ett intryck, som om han stode och dikterade
inför sin renskrifvare. Han säger t. ex.: Det nu föreliggande
(paus) förslaget innehåller i (paus) § 8 etc. Är slutligen
en så beskaffad talare hemfallen åt vanan att söka liksom
utfylla eller maskera sina oberättigade konstpauser medelst
harklingar och spottningar, hvilka ofta mycket oförsiktigt
utslungas både åt högern och venstern, så förfelar en dylik
talare i regeln icke att göra ett. visst »intryck», äfven om
detsamma icke varder det åsyftade. Äfven dylika uppehåll,
utfylda medelst harkling utan spottning, t. ex. hos personer,
som alltför ofta använda detta konstgrepp såsom en signal
till sina åhörare att lystra till hvad som nu skall komma,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
