Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Om språket och språkljuden - Andra framsägningsfel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
är ett obehagligt fel, som i längden ingifver åhörarne den
önskan att, såsom en författare uttrycker sig, anmoda den
ärade talaren att godhetsfullt »spotta ut hvad han har i
halsen och behålla för sig själf hvad han ämnade meddela».
Vissa personer med lifligt skaplynne pläga ofta, i
synnerhet när de råka i affekt, uttrycka sina tankar och känslor
i en ordström, så hejdlös som vårfloden strax före en
öfversvämning. Äro nu hos en dylik person talverktygen
tillräckligt smidiga och öfvade för att motsvara sådana kraf från
föreställningsförloppets sida, så riskerar han dock, i synnerhet
när han uppträder som offentlig talare, först och främst att
blifva endast delvis förstådd, men för det andra väcker han
löje och t längden äfven förargelse, emedan denna ordström,
som hotar öfversvämma allt i sin väg, dock i första rummet
bortsköljer åhörarnes tålamod. Äro däremot mekanismerna
i hans talverktyg icke i stånd att i sin verksamhet hålla
jämna steg med den snabba farten i talarens
föreställningsförlopp, så råkar han ut för det missödet, att icke blott
enskilda ljud och stafvelser utan äfven hela ord, ja till och
med hela satser byta plats, kastas om hvarandra, hvarunder
de delvis sönderbrytas, så att en dylik persons föredrag
gör ungefär samma intryck, som då man under en eldsvåda
kastar möbler massvis utför trapporna. Särskildt uppslukar
han härunder ordens obetonade ändelser.
Brådstörtningen eller störtningen öfvergår härmed i ett
annat fel, som skulle kunna kallas tumling eller
störttumling. Tumlingen fortgår i regeln utan afbrott, ända
till dess personen händelsevis råkar märka någon alltför
stark omkastning, då han blifver förvirrad, börjar »hacka»
och upprepa enskilda ljud, stafvelser eller ord, och om icke
hindret tillräckligt snart kan undanrödjas, så händer icke
sällan, att han efter några krampaktiga ansträngningar
tvärtystnar. Den tumlande har först snubblat, och sedan störtat
omkull. Äfven störtaren gör sig icke sällan skyldig till
mellanljudning eller inskjutning af mer eller mindre
oartikulerade biljud.
Hackningen och ljudupprepningen, som under vissa
kritiska lägen kunna åtföljas af krampaktiga rörelser i halsens
och stundom äfven i ansiktets muskler, ger störtningen en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
