Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett obotligt ondt - 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
230
ETT OBOTLIGT ONDT.
att de för närvarande icke begärde något annat af
lifvet än att få kaffe och tre rätter mat till
middagen, att få dricka vin, dansa och sofva till klockan
två ...
Då Vasiljeff icke i ett enda ansikte kunde finna
något uttryck af blygsel, började han söka efter ett
spår af intelligens. Hans uppmärksamhet fästes då
vid ett blekt ansikte med ett slappt och trött uttryck,
hvilket föreföll honom mer intelligent än något af
de andra. Ägarinnan till detta ansikte — en
tämligen bedagad brunett, klädd i en med glitter
öfver-sållad dräkt — satt i en länstol med halfslutna ögon
och tycktes försjunken i tankar. Vasiljeff gick öfver
golfvet och slog sig ned bredvid henne.
»Jag måste börja med att tala om förhållanden
i hennes förflutna lif,» tänkte han, »och sedan så
småningom öfvergå till allvarligare ämnen... En
sådan vacker dräkt ni har,» sade han och rörde vid
guldfransarna på halsduken.
»Tycker ni det?» sade hon likgiltigt.
»Från hvilket guvernement är ni?»
»Jag? . . . Långt härifrån . .. Från
Tscherni-govskoj ...»
»Det är en vacker trakt.»
»Ja, och mitt hem ligger särskildt vackert.»
»Skada att jag inte kan beskrifva naturen,»
tänkte Vasiljeff. »Kanske skulle en beskrifning öfver
Tschernigovskojs natur ha väckt hennes känslor till
lif. Det är hennes födelsebygd och måste således
vara henne kärt. O Gud, hvad jag ändå är
oförmögen att verka något. Har ni tråkigt här?»
frågade han.
»Visst har jag tråkigt.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
