Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett obotligt ondt - 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ETT OBOTLIGT ONDT.
231
»Hvarför lämnar ni inte det här stället, då ni
har så tråkigt?»
»Hvart skall jag ta vägen? Gå och tigga?»
»Det vore bättre att gå och tigga än att stanna
här.»
»Hur kan ni veta det? Ni har väl aldrig gått
och tiggt?»
»Jo, då jag inte hade medel att fortsätta mina
studier. Men detta är något, som äfven den kan
förstå, som aldrig behöft begära ett enda öre.
Bättre att vara fattig men fri, än att vara en slaf
som ni!»
Brunetten retade upp sig och följde med sin
sömniga blick betjänten, som kom med en bricka
med glas och seltersvätteri.
»Bjud på porter!» sade hon och gäspade.
»Porter.» Vasiljeff funderade en stund. »Tänk
om din bror eller din mor just nu skulle träda in
här! Hvad skulle du då säga? Och hvad skulle
de säga? Då tänker jag det skulle bjudas på
porter ...»
I samma ögonblick hördes gråt och jämmer.
En blond kvinna med ett vackert ansikte och af
vrede blixtrande ögon, kom hastigt ut från rummet
bredvid, dit betjänten nyss burit in brickan. Bakom
henne gick den tjocka värdinnan och skrek med
gäll röst:
»Ni har inte rätt att slå flickan på kinden!
Våra gäster äro bättre och finare än ni och slåss inte!
Skräflare!»
Ett buller hördes. Vasiljeff blef rädd och
bleknade. Från rummet bredvid hördes högljudda,
häftiga snyftningar, som tycktes komma från någon,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
