Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett obotligt ondt - 4 - 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
232
ETT OBOTLIGT ONDT.
som blifvit svårt förolämpad. I samma ögonblick
iick han klart för sig att de, som bodde här, voro
människor — verkliga människor, hvilka liksom alla
andra kunde känna sig förolämpade, lida, gråta, bedja
om hjälp ... Det djupa förakt och den afsky, som
han nyss känt, lämnade rum för en känsla af
innerligt medlidande och af häftig vrede mot den
förolämpande. Han skyndade in i rummet hvarifrån
snyftningarna hördes; mellan en mängd buteljer, som
stodo på ett marmorbord, såg han den gråtande
kvinnan. Hon förde händerna till sitt tårdränkta
ansikte och tog ett steg fram emot bordet, men
vacklade genast tillbaka som om hon blifvit rädd. Hon
•Var drucken ... ■ ’••’_■•
Medan han banade sig väg genom den larmande
mängden, som samlats kring den blonda kvinnan,
svek honom modet, han kände sig rädd som en pojke
och tyckte att denna främmande,: för honom så
fullkomligt ofattliga värld, ville förfölja honom, slå
honom och utslunga okvädingsord mot honom. Han
tog sin röck från hängaren och rusade ned för
trappan. ’. • ’ ’ ;
5.
Han smög sig ut genom porten och stannade
utanför huset för att invänta sina kamrater. I ett
virrvarr af toner, som tycktes komma från en
osynlig orkester, som stämde sina instrument någonstädes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
