- Project Runeberg -  Om termiter och myror : en inblick i sociala insekters biologi /
157

(1911) [MARC] Author: Nils Holmgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Myrsamhället - 4. Svärmningen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

MYRSAMHÄLLET 157

hanar börja att flyga sin väg, andra att förfölja honorna.
Arbetarna bliva allt ivrigare, och snart flyga även honorna
sin väg och höja sig betydligt i luften. På så sätt bildas
svärmarna, som bliva allt större, ty boen i trakten släppa
samtidigt ut sina svärmar. Hanarna, som vanligen äro
mindre än honorna, kasta sig i flykten över dessa och
fullgöra där kopulutionsakten. Honorna fortsätta att flyga
och kunna därvid bära 2—3 hanar på ryggen. En och
samma hona kan befruktas av flera hanar efter varandra.

»Svärmarna kunna, om många myror på en trakt
samtidigt uppstiga, antaga jättelika dimensioner och som
tunga moln förmörka luften. I det kärlekstummel, i vilket
allt befinner sig, försvinna ras- och arthat; döttrar
och söner till familjer, som där nere på marken ligga i
evig fejd, förena sig där uppe ’i det jungfruliga, oändliga
rummet, i den öppna himmelns majestätiska klarhet’ för
att gemensamt njuta livets högsta fröjder. Luften där
uppe är fylld av kärlek — för fientliga känslor, för hat,
finnes ej mera plats.» (ESCHERICH).

Svärmarna befinna sig i oafbruten rörelse, än höja
de sig, än sjunka de ned med regelbunden rörelse. Dessa
rörelser ske vanligen omkring och ovanför något uppstående
föremål i terrängen, någon kulle, något fristående träd,
något kyrktorn. Ja, Husrer lyckades själv bli medelpunkten
för en svärm, som följde honom, när han långsamt gick
framåt.

Det ovan sagda gäller myror av släktet Lasius, sådana
som vår svarta trädgårdsmyra.

Det är dock icke alla myror, som bilda dylika svärmar.
Arter med folkfattiga kolonier skicka sålunda naturligen
icke ut stora svärmar, utan svärmningen försiggår hos
dessa mera obemärkt. Ja, även arter, som bilda stora
samhällen (Formica, Camponotus m. fl.) ha ingen dylik i
ögonen fallande svärmning, utan hanar och honor lämna
under hand boet, utan att hopa sig, såsom det sker med
arter av t. ex. släktet Lasius.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Feb 6 22:07:40 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/myror/0171.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free