Note: This work was first published in 2000, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. En skriftställare. En svensk en; en karl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
beundrare - och epigon - i Berlin i början av 1890-talet. Men löftet infriades inte. Ur den svenska litteraturen försvann han innan han ens hunnit få fotfäste; in i den tyska kom han inte trots ett fem tioårigt gnetande på tyska språket. Det enda som nu återstår av hans litterära arbete är den volym där Strindberg reflekteras i hans minne. Också Adolf Paul visar fram den nakne Strindberg. Men det är en annan Strindberg än Carl Eldhs.
Ty vad som dök upp igen ur djupet var en helt annan människa! Ingen man mer, utan en gammal käring!
Huvudet hade förlorat halva massan, lejonmanen klibbade tätt vid hjässan, det kantiga, fårade ansiktet med den spetsiga, minimala hakan och den lilla skvalleraktiga munnen passade bättre till de muskellösa armarna! Den gamla käringen som dag ut, dag in, gnatade över livets små vedermödor, stod plötsligt livslevande inför oss. (Adolf Paul, Strindberg. Minnen och brev. Stockholm 1915, s 142-143.)
Båda bilderna är sanna. Visst är Strindberg titanen i svensk
litteratur. Men också käringen, den gnatande. Han visade själv också medvetet publiken de båda bilderna.
Porträtten, de skulpterade, målade, tecknade, fotograferade är alla regisserade av honom. De ofta återgivna åttiotalsfotografierna av Strindberg vid skrivbordet, med
barnen i trädgården, gitarrspelande, med Siri vid brädspel,
som elegant i hög hatt med cigaretten i hand är alla självporträtt tagna för publicering. Officiellt, inför den avsedda publiceringen, var det hustrun Siri som skulle tagit dem. Också bilden av Strindberg, den förtvivlade, med huvudet vilande på skrivbordet hade tagits av Siri efter hans regi på hans befallning. Detta hans framvisade ansikte är officiellt och själsrikt. Litterärt på gränsen till titaniskt.
Men Svarta fanor inleds med att ett strindbergskt självporträtt, författaren Falkenström, står i trappen till
professor Stenkåhl och diskuterar rostbiffen med bokhandlaren Klio:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
