Note: This work was first published in 2000, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. En skriftställare. En svensk en; en karl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Falkenström tog upp sin blykam och for över de gråa
tinningarna.
- Är rostbiffen lös- eller hårdstekt?
- Den är nog hård och kanske något seg.
Falkenström kom fram med en chokladdosa och lade in
övre gommen med de åtta tänderna.
(Nationalutgåvan av August Strindbergs Samlade Verk,
1981 - /i fortsättningen SV/, 57, s 7.)
Det är den femtiosexårige Ågust som beskriver sig, grånad,
tandlös. Hustrun, den yngre och tredje nu, har lämnat
honom och han kommer upp ur djupen så som i Adolf
Pauls minne. Lejonmanen klibbar. Ingen man mer.
Käringartad. Utan muskler. Men också den bilden har han själv
skapat.
Tölpaktig. Tvetydig. En riktig svensk skriftställare alltså.
Kring detta skall jag försöka resonera.
Resonera! Ty det finns verkliga skrovligheter. De hör till
bilden; är historiskt betingade och måste studeras.
Allt han skrev var inte framtidsbådande även om allt är i
sitt sammanhang begripligt.
Tag som exempel detta med August Strindberg och
antisemitismen. Det blir värt ett ordentligt eget kapitel. Inte
för att frågan är ny. Vem kan läsa Det nya riket eller Svenska
folket utan att lägga märke till vad - och hur - han skriver
om judar?
Förr diskuterade man egentligen näst intill ingenting
om frågan; på senare år har om denna antisemitism skrivits
mörkt och ohistoriskt. Mest typisk är engelsmannen
Michael Meyer vilken i princip tycker illa om Strindberg och
blott på förläggarinitiativ brödskrev en biografi (Michael
Meyer, Strindberg. A biography. Secker & Warburg,
London 1985). Han har menat sig göra en upptäckt och fyllt
medierna i särskilt Förenta staterna med upprördhet över
August Strindbergs antisemitism. För flera av mina vänner
däröver har detta betytt att Strindberg gjorts oläsbar.
Men detta rör inte blott en Strindbergsreception; det rör
egendigen vår egen syn på vår historia och vår tradition.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>