Note: This work was first published in 2000, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7. Språket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Översättning av Gust. Lindelöf. Björk & Börjesson, Stockholm 1917, s 14.)
August Strindberg hade känsla för och medvetenhet om de främmande språkens egenart. När det gällde det tyska språket förmådde han inse att den av honom beundrade Heinrich Heine skrev en sekundär - kopierad - tyska och att det var Luther som var originalet. Denne hade utformat och
skrivit det verkliga tyska språket. Just därför blev efterföljaren Heine tillgängligare för de utlänningar vilka börjat närma sig det tyska språket. Till källan, till Luther, nådde de först därefter.
Det franska språk han skrev var heller inte en i fransk språkdräkt klädd svenska. Han skrev som André Mathieu uttryckte det: en franska som var exakt, på en gång sträv
och poetisk. Men den var inte avlyssnad och ljudad!
Det svenska språk han skrev var av annan karaktär.
Detta är viktigt att lägga märke till. Men den olikheten
mellan hans skrivna svenska och hans skrivna franska rör
inte bara Strindbergs eget medvetna språksinne och språkkänsla. Skillnaden ligger både djupare och är av tvåfaldig natur. Den består dels i att svenskan - liksom engelskan -är ett öppet språk. Det finns ingen "korrekt" svenska så som det finns en korrekt franska. Språket vårt skapar sig i ett ständigt spel mellan brukarna. Det svenska språk Strindberg skrev var inte bara ett avlyssnat modersmål utan så ljudat skrivet att det kom att frigöra och bestämma svenskarnas språk för lång tid. Men ett språk medvetet avlyssnat också ned i traditionen. Ty just i denna öppenhet blir de stora svenska språkmästarna från Vasabibeln och Domarreglerna bestämmande.
Dels är olikheten än mer grundläggande. August Strindberg ljudade sitt språk, skrev jag. När man läser hans ord lägger de sig rätt i munnen. Språkmelodien, rytmen, är svensk. Här bränns det. Ty detta förklarar hans oöversättlighet. Det rör sig inte bara om ord och uttryck (försök översätta t.ex. Det är synd om människorna! till engelska, franska eller tyska!) det gäller själva den grundläggande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>