Note: This work was first published in 2000, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7. Språket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
svenskheten i melodien. Texter skrivna utan melodisk känsla kan översättas korrekt av ett utvecklat ordbehandlingsprogram i en dator. Strindberg förblir oöversättlig av ens den bäste och mest känslige tolkare.
Han är det av det skäl som Erik Axel Karlfeldt - en mycket annorlunda men dock även han, liksom på svenska en Fröding eller på engelska en Burns, en starkt rytm- och melodibunden författare - gav för att inte vilja bli ifrågakommen som nobelpristagare: hans språk kunde blott existera på modersmålet. (Man gav honom priset efter döden,
då när han inte kunde protestera - men det är en annan historia.)
Språket erövrar vi under de första levnadsåren; vi övertar och lär oss hitta i hela den väldiga och komplicerade språkstrukturen innan vi når fram till och tar oss över minnesbarriären vid tre/fyra års ålder. Det är i och för sig
anmärkningsvärt. Där finns källorna till den senare språkbehandlingen och en förklaring till varför sekundärspråk alltid förblir tvådimensionella också när de är korrekta; även när de erövrat vuxenhetens system av dolda
anspelningar-undertexter.
Men än märkligare och på djupet betydelsefullt är att vi jollrar olika från födseln. Ett svenskt spädbarn och ett italienskt, ett japanskt och ett thailändskt de jollrar alla - men de jollrar olika med olika rytm. Det är inte så konstigt. Det mest primära i vårt språk; rytmen och språkets melodi, lär vi oss känna igen - införliva! - under de slutliga långa människoblivande månaderna i moderlivet. Vi vilar inne i livmodern som i en klanglåda. Vi ärver inte vårt språk; men vi föds med dess melodi. För den som har ett rytmkänsligt eget språk blir därför ett eget språkbyte alltid till ett nästan, ett nära intill och en översättning alltid blott ett närmevärde.
Det är denna primära och språkmelodiska svenskhet som på en gång ger hans språk resonans inne i oss - ligger oss rätt i munnen - och stänger så stora delar av hans verk för den som inte fötts in i svenska språket!
Hade han haft ett grövre språksinne, ljudat mer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
