Note:
This work was first published in 2000, less than 70 years ago.
Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago.
Therefore, this work is protected by copyright,
restricting your legal rights to reproduce it.
However, you are welcome to view it on screen, as you do now.
Read more about copyright.
Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- 12. Men hur med kvinnorna? Och var han inte tokig? Eller åtminstone alkoholist?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men hur med kvinnorna?
Och
var han inte tokig?
Eller åtminstone alkoholist?
Om Strindbergs kvinnosyn har mycket skrivits. Men ofta i
teorien och med baktankar.
Men det han skrev och uttryckte när han befann sig mitt
i - eller just genomgått - samlevnadskriser skiljer blott i
formuleringsförmåga och därmed känslosanning från vad
man kan höra när man verkligen bryr sig om att lyssna på
hur folk låter när de är upprörda, arga, förtvivlade och
olyckliga. Eller lyckliga för den delen.
Och vad de äktenskapliga grälen beträffar - den av oss
som inte vill minnas vad han/hon själv sagt och säger kan
lyssna på grannen! Väggarna i våra bostäder är ju så tunna
att vi alla kan ta del av grannfamiljens inre uppgörelser.
Det var med första delen av Giftas som Strindberg år
1884 i Sverige öppnade fönstret mot könsfrågans
verklighet i dåtidens kvava mellanskiktsradikalism. De tolv
berättelserna var vidunderligt välskrivna. Men inte bara väl
skrivna. Med dem släppte han in frisk luft. Ty Ibsens Et
Dukke-hjem på vilken också dåtidens radikaler som Pehr Staaff
och Hjalmar Bran ting ville svära är ju ingen teaterpjäs om
kvinnofrigörelse i allmänhet utan blott en om onödiga
varelsers i övre medelklassen miserabla tillvaro. Och vad
Björnstierne Björnsons hymlande En Handske angår är
den precis så pinsamt unken som Strindberg skrev till Pehr
Staaff den 22 juli 1884:
Fånig kurtis, gammaldags galanteri. Ska inte pojkar nu
205
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 17:36:04 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/myrstrind/0203.html