Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6 Mysterier
ur och en flaska ur västfickan, en liten medicinflaska med
giftmärke på. Han höll uret i handen ett ögonblick
innan han lade bort det, men flaskan stack han genast tillbaka
i fickan. Nu drog han av sin ring och tvättade sig; han
strök tillbaka sitt hår med fingrarna, spegeln använde han
icke alls.
Han hade redan gått till sängs, då han plötsligt saknade
sin ring, som låg kvarglömd på lavoaren, och som om han
icke kunde vara denna tarvliga järnring förutan, steg han
upp och tog den på sig. Till slut bröt han de tre
telegrammen, men hade inte en gång läst det första förrän
han gav upp ett litet kort, tyst skratt. Han låg och
skrattade för sig själv, alldeles ensam; hans tänder voro
utomordentligt vackra. Så blev hans ansikte allvarligt igen,
och strax efter slängde han undan telegrammen med den
största likgiltighet. Det såg i alla fall ut att gälla en
stor och viktig sak; där var tal om sextiotvå tusen kronor
för en lantegendom, ja ett anbud om hela summans
utbetalande i kontanter, om köp kom tillstånd genast. Det
var torra, korta affärstelegram, och det fanns ingenting
löjligt i dem; men de voro utan underskrift. Några
minuter efter hade Nagel somnat. De två ljusen, som
brunno på bordet och som han hade glömt att släcka, upplyste
hans slätrakade ansikte och hans bröst och kastade ett
stilla sken ner på telegrammen, som lågo vidöppna på
bordet...
Morgonen därpå sände Johan Nagel bud till posthuset
och fick en del tidningar, däribland några utländska, men
icke något brev. Sin violinlåda tog han och satte på en
stol mitt i sitt rum, alldeles som för att riktigt visa den;
men han öppnade den icke och lät instrumentet ligga orört.
Under förmiddagens lopp sysslade han icke med något
annat än att skriva ett par brev och att läsande i en bok
driva fram och tillbaka på golvet i sitt rum. Han köpte
dessutom ett par handskar i en butik, och litet senare, då
han gick till torget, betalade han tio kronor för en liten
röd hundvalp, som han strax därpå förärade hotellvärden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
