Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Myslerier : 33
på hur det tisslas och tasslas om en själv däruppe: Han
där, säger salig mamma, nej, kommer han hit, så går jag
min väg, säger hon och gör det till en kabinettsfråga.
Hehe, svarar jag och säger: Pst, låt inte mig störa, låt
mig för all del inte störa! Och detta säger jag så högt
att jag tilldrar mig allmän uppmärksamhet hos ett par
honänglar, välaktade Jairi dotter och Svava Björnson.
Hehehe.
Vad djävulen ligger jag här och skrairat åt? Skall
det vara överlägsenhet? Bara barn och riktigt unga
kvinnor borde ha rättighet att skratta, ingen annan. Skrattet
är ett rudiment från aptiden, ett motbjudande och
skamlöst ljud från vrångstrupen. Det drivs ut från ett eller
annat ställe i min kropp, när man kittlar mig under hakan.
Vad sade inte slaktar Hauge till mig en gång, slaktar
Hauge, som själv hade ett starkt skratt och gjorde sig
mycket gällande med det? Han sade att ingen som hade
sina fulla fem.
Nej, vilket förtjusande barn han hadel Den dagen, jag
träffade henne på gatan, regnade det; hon bar en kruka
i handen och hade tappat sina pengar till ångköket; hon
gick och grät. Salig mamma, såg du från din himmel att
jag inte ägde ett enda öre att glädja barnet med? att jag
slet mig i håret på gatan och inte ägde ett öre? Så kom
musiken förbi; den vackra diakonissan vände sig om ett
tag och gav mig en blank blick; så gick hon stilla hem,
lutande med huvudet, förmodligen sörjande inom sig själv
för den blanka blick, hon hade givit mig. Men en
långskäggig man i mjuk filthatt ryckte mig i detsamma i
armen, annars hade jag blivit överkörd. Ja, det vet Gud
att jag hade blivit...
Hyss! En... två ... tre; vad den slår långsamt!
Fyra... fem... sex... sju... åtta; är den redan åtta?
Nio ... tio. Klockan är redan tio. Ja, då måste jag upp.
Var slog klockan någonstädes? I kaféet kunde det väl
inte vara? Nå, det är likgiltigt, likgiltigt, likgiltigt. Men
var det ändå inte ett ganska skämtsamt uppträde i kaféet
i går kväll? Minuten skalv; jag kom i grevens tid. Det
Mysterier. 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
