- Project Runeberg -  Mysterier /
34

(1921) [MARC] Author: Knut Hamsun Translator: Harry Blomberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

34 Mysterier

hade alldeles säkert slutat med att han druckit sitt öl med
cigarraskan och tändstickorna i. Än sedan? Törs man
fråga ditt näsvisa råskinn: Än sedan? Varför blandar
jag mig i andras affärer? Varför har jag överhuvud
kommit hit till staden? Skedde det på grund av en eller
annan katastrof i universum, till exempel Gladstones
förkylning? Hehehe, Gud hjälpe dig, barn, om du säger som
sanningen är: att du egentligen var på väg hem, men att
du med ens blev så levande rörd vid åsynen av denna stad
— så liten och eländig som den är — att du var nära att
gråta av en hemlighetsfull och främmande glädje, då du
såg alla flaggorna. Apropos: det var den tolvte juni; det
var fröken Kiellands förlovning man flaggade för. Och
två dagar senare träffade jag henne själv.

Varför skulle jag träffa henne just den kvällen, då jag
var i ett upprivet tillstånd och jag inte frågade efter vad
jag gjorde? När j jag tänker på det hela, så skäms jag som
en hund:

God afton, fröken! Jag är främling, förlåt mig, jag är
ute och går, och jag vet inte vart jag har kommit.

Minuten har rätt, hon rodnar strax, och när hon
svarar, rodnar hon ännu mera.

Ja, vart skall ni då? säger hon och mäter mig med
ögonen.

Jag tar min mössa i handen och står barhuvad, och jag
hittar på att svara, medan jag alltjämt står där med
mössan i handen:

Var så vänlig och säg mig hur långt det är in till staden,
den ungefärliga längden.

Det vet jag inte, säger hon, inte härifrån; men den
första gården ni kommer till är prästgården, och därifrån
är det en fjärdingsväg in till staden. Därmed ville hon
utan vidare gå.

Ja, tusen tack, säger jag, men ligger prästgården på den
andra sidan om denna skog, så tillåt mig att följa er, om
ni skall dit eller ännu längre. Solen skiner inte mer, låt
mig bära er parasoll. Jag skall inte plåga er, jag skall
inte en gång prata, om ni så vill, om jag bara får gå bred-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Feb 13 13:47:59 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mysterier/0040.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free