Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mysterier 55
konsulns lägenhet, då fönstret knappast var över sex fot
högt och satt blott en fot under takfoten. Han måste le
åt sig själv över detta obehöriga prat; vad fan hade han
att beställa med konsul Andresens lägenhet!
Och han drev vidare.
Nere vid bryggan var arbetet i full gång. Packhusfolk,
tullbetjänter och fiskare foro om varandra och sysslade
var och en med sitt, vinschar ramlade, två ångbåtar
tutade nästan samtidigt för avgång. Sjön var alldeles
blickstilla, solen låg på och gjorde vattnet till en enda gyllne
platta, vari skepp och båtar lågo nedsmälta till mitt på
buken. Från en väldig tremastare långt ute hördes ett
stackars positiv, och när ångvisslor och vinschar tego ett
ögonblick ljöd dess trista melodi som en skälvande,
bortdöende kvinnostämma, som nästan gav allt förlorat.
Ombord på tremastaren gycklade man också med positivet och
började att dansa polka efter dess rörande sånger.
Nagel fick syn på ett barn, en liten, liten flicka som
stod och höll en katt i famnen; katten hängde mycket
tåligt rätt ned, så att dess bakben nästan vilade på
marken, och den rörde sig icke. Nagel klappade flickan på
kinden och sade till henne:
Är det din katt?
Ja. Två fyra sex sju.
Jaså, du kan räkna också?
Ja. Sju åtta elva två fyra sex sju.
Han fortsatte att gå. I riktning mot prästgården
störtade en soldrucken vit duva sidlängs ner från himlen och
försvann bakom trädtopparna; den såg ut som en skinande
silverpil som föll till jorden i fjärran. Ett kort, nästan
ljudlöst skott lossades någonstädes, och strax efter steg
en boll av blå rök upp från skogen på andra sidan fjorden.
Då han kommit till den sista bryggan och hade drivit
några gånger upp och ned på den öde kajen, gick han
utan att tänka på det uppför backen och begav sig in i
skogen. Han gick i drygt en halv timme, ständigt längre
och längre in i skogen, och stannade slutligen på en liten
stig. Allt var stilla, icke ens en småfågel var synlig, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
