Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
56 MÖysterier
på himlen fanns icke en sky. Han drog sig ännu några
steg avsides, fann en torr fläck och lade sig på ryggen i
hela sin längd. Till höger hade han prästgården, till
vänster staden och ovan sig det oändliga havet av blå himmel.
Tänk om man vore däruppe, drev omkring bland solar
och kände kometsvansar vifta mot sin panna! Hur liten
var icke jorden och hur små människorna; ett Norge med
två miljoner säterdalingar och en hypoteksbank med hjälp
till mat! Vad liknade det att vara människa för så litet !
Man armbågade sig fram i sitt anletes svett i några få
lumpna år, för att sedan duka under likväl, likväl! Nagel
rev sig i huvudet. Å, det slutade med att han smusslade
sig ut ur världen och fick ett slut på det! Skulle han
någonsin kunna göra allvar av det? Ja. Och vid Gud i
himlen: Ja, han skulle icke vika tillbaka. Och i denna
stund var han alldeles hänryckt över att ha denna simpla
utväg i bakhand; han fick vatten i ögonen av hänförelse
och andades nästan hörbart. Han vaggade redan omkring
på himlens hav och fiskade med silverkrok och sjöng
därvid. Och båten var av doftande trä, och årorna blixtrade
som vita vingar, men seglet, det var av ljusblått siden och
var klippt i en halvmåne...
En skälvande glädje genomfor honom, han förglömde
sig, kände sig hänförd och borrade sig in i det rasande
solskenet. Tystnaden gjorde honom alldeles besatt av
tillfredsställelse, intet störde honom, endast uppe i luften
susade det mjuka ljudet, ljudet av det väldiga stampverket,
Gud som trampade sitt hjul. Skogen omkring rörde icke
ett blad och icke ett barr. Nagel kröp ihop av välbehag,
drog upp knäna under sig och huttrade för att allt var så
behagligt. Det ropade på honom, och han svarade ja; han
reste sig upp på armbågen och såg sig om. Ingen fanns
där. Han sade ja ännu en gång och lyssnade, men ingen
visade sig. Detta var dock besynnerligt, han hade så
tydligt hört någon ropa på sig; men han tänkte icke mera på
det, det var kanske bara en inbillning, i varje fall ville han
inte låta sig störas. Han var i ett gåtfullt tillstånd, fylld
av psykiskt behag; var nerv i honom var vaken, han för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
