Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
58 Mysterier
och hårresande utsvävningen, den delikata
liderligheten, kungasynden, full av helvetets råa härlighet. Nej,
det var smått det hela. Vad tycker ni om valen, min
herre? Jag hyser den största fruktan för Buskerud...
Men då han åter passerade bryggorna och såg det
brådskande livet omkring sig, blev hans humör efterhand
ljusare, han blev glad på nytt och började att sjunga igen.
Det var icke väder att tjura i, det var gott väder,
godväder, en blossande junidag. Hela den lilla staden låg och
blinkade i solskenet som en förtrollad stad.
Då han gick genom hotelldörren, hade han redan för
länge sedan glömt all sin bitterhet; hans hjärta var utan
agg, i hans inre strålade på nytt föreställningen om en
båt av doftande trä och ett ljusblått sidensegel, som var
klippt i en halvmåne.
Han behöll sin stämning hela dagen. Han gick ut igen
emot aftonen, tog åter vägen ned mot sjön och fann på
nytt de tusen småsaker, som försatte honom i
hänryckning. Solen dalade, det brutala och brännande ljuset
dämpades och göt sig mjukt över vattnet; om det gällde
larmet ute från fartygen, så ljöd det mera svagt. Nagel
såg, att det hissades flaggor här och där utefter fjorden,
från flera hus i staden viftade också flaggor, och strax
efter avstannade arbetet vid alla bryggor.
Han tänkte icke något på det, han drev upp i skogen,
drev fram och tillbaka, gick ända till prästgårdens uthus
och såg in över gårdsplanen. Därifrån gick han åter in
i skogen, borrade sig in på det dunklaste stället han kunde
finna och satte sig på en sten. Han stödde huvudet mot
den ena handen och trummade med den andra på knäet.
Han satt så en lång stund, kanske en hel timme, och då
han slutligen reste sig och gick, var solen redan nere.
Den första tonen av skymning hade kommit över staden.
Där väntade honom en stor överraskning. Då han hade
kommit ut ur skogen, upptäckte han en hel mängd tända
bål runt omkring på åsarna, kanske tjugu eldar, som
brunno som småsolar i alla riktningar. Ute på vattnet var ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
