Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mysterier 63
och jag vill ge er all den upprättelse, som ni begär, men
inte nu. Eller hur? Inte nu?
Nej, det hör inte hit, sade Reinert också.
Jag är dessutom glad i dag, fortfor Nagel, och ett varmt
leende flög över hans ansikte. Detta leende gjorde hans
ansikte ljusare, han såg ett ögonblick ut som ett barn. —
Det är en underbar afton vi ha, och snart tändas
stjärnorna. Det brinner eldar högt och lågt på åsarna, och ute
från sjön höra vi sång. Hör bara! det är inte så tokigt.
Jag förstår mig inte så mycket på det; men är det inte
ganska bra? Det påminner mig en smula om en natt på
Medelhavet, vid kusten av Tunis. Det var väl hundra
passagerare ombord, en sångkör som kom någonstädes från
Sardinien. Jag hörde inte till sällskapet och kunde inte
sjunga, jag satt bara på däcket och hörde på medan
kören sjöng nere i salongen. Det varade nästan hela natten;
jag skall aldrig glömma, hur vackert det ljöd i den
tindrande natten. Jag sköt i smyg igen alla dörrar till
salongen, stängde sången inne, så att säga, och då var det som
om sången kom från havsbottnen, ja, som om skeppet
skulle gå in i evigheten under brusande musik. Tänk er
något i stil med ett hav fullt av sång, en underjordisk kör.
Fröken Andresen, som satt Nagel närmast, sade
ofrivilligt:
Ja, Gud, vad det måste ha varit härligt!
Jag har bara en enda gång hört något skönare, och det
var i drömmen. Men det är länge sedan jag drömde det
nu, det var då jag var barn. Man drömmer inte längre så
vackert, när man blir vuxen.
Inte det? sade fröken.
AÅnej. Jo, det är naturligtvis en överdrift, men...
Min sista dröm minns jag så tydligt ännu: Jag såg en
öppen myr... Förlåt förresten, jag talar hela tiden och
pinar er att höra på. Det kan bli för tråkigt i längden.
Jag pratar inte alltid så mycket.
Nu öppnade Dagny Kielland munnen och sade:
Det är visst inte någon här som inte hellre vill höra
på er än själv berätta något. — Och i det hon böjde sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
