Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
64 Mysterier
intill fru Stenersen, viskade hon: Kan inte ni få honom
till det? Kära, gör det. Hör bara, vilken stämma han
har.
Nagel sade leende:
Jag skall så gärna sladdra på. Jag är på det hela taget
i det humöret i kväll; Gud vet vad som går åt mig...
Nå, den lilla drömmen var nu förresten inte någonting.
Jo, jag såg alltså en öppen myr, utan träd, bara med en
hel massa rötter, som lågo kringspridda överallt som
underligt förvridna ormar. Bland alla dessa krokiga
trädrötter gick en galen man omkring. Jag ser honom ännu,
han var blek och hade mörkt skägg, men skägget var så
litet och tunt, att hans ansikte lyste igenom överallt. Han
stirrade med vidöppna ögon omkring sig, och hans ögon
voro fulla av lidande. Jag låg dold bakom en sten, och
jag ropade på honom. Då ser han genast bort mot
stenen och förvånas ej över ropet; det var som om han redan
visste, att det var just där jag låg, fast jag var väl gömd.
Han fortfor att stirra på stenen hela tiden. Jag tänkte:
Han finner mig ändå icke, och i värsta fall kan jag
springa min väg om han kommer. Och fast jag icke tyckte om
att han stod och stirrade på mig, så ropade jag igen
för att reta honom. Han tog ett par steg emot mig, han
hade öppnat munnen och gjort sig redo att bitas; men han
kom icke därifrån, rötterna tornade upp sig framför
honom, han pressades ner av rötter och kom icke ur
fläcken. Jag ropade igen, jag ropade många gånger i sträck,
för att hetsa upp honom riktigt, och han gav sig till att
arbeta med rötterna för att få undan dem, han kastade
bort hela famnar av dem och kämpade tungt för att
komma bort till mig; men det var förgäves. Han började
även stöna, så att jag hörde det ända bort till mig, och
hans ögon stodo stela av smärta. Men då jag såg, att
jag var så fullkomligt säker, reste jag mig upp och
svängde mössan och visade mig för honom i hela min längd
och retade honom genom att oupphörligt skrika hallå till
honom och stampa i marken och skrika hallå. Jag gick
honom till och med närmare för att reta honom litet blo-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
