Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mysterier 83
ringaste otålig, inte sant? Han såg nästan vemodigt på
oss allihop. Tänk, nu börjar jag nästan ångra, att vi sitta
här och skvallra om honom. Ja, berätta er historia från
kejsarbesöket, notarie.
Och notarien berättade. Då det inte var någon
hemlighet, utan en ganska oskyldig händelse med en kvinna
och en blomsterbukett, talade notarien högre och högre,
så att till slut hela huset hörde på honom. Historien var
omständlig och tog flera minuter. Då den var slut, sade
fröken Andresen:
Herr Nagel, minns g i går kyal, historien om
sångkören på Medelhavet.
Nagel slog Bai igen albumet, såg ut i salongen och
fick ett nästan förskrämt uttryck. Var det spel eller
uppriktighet? Han svarade lågmält, att han kanske hade
kunnat taga fel på enskildheter, men det var inte med vett
och vilja, och han hade inte uppfunnit historien, det var
en upplevelse.
Nej, kära ni, jag —. inte heller att ni hade
uppfunnit den, svarade hon leende. Men kan ni också
minnas vad ni svarade, när jag fann det vackert? Att ni
bara en gång förr hade hört något skönare, och det var i
drömmen.
Jo, han mindes det, han nickade.
Vill ni berätta den drömmen för oss då? Jo, gör det.
Ni berättar så egendomligt. Vi be er allesammans.
Men nu nekade han. Han gjorde många undanflykter,
sade att det bara var en obetydlighet, en dröm utan
början och slut, en skymt av en föreställning under sömnen.
Nej, det kunde icke ens återgivas i ord; man visste nog
hur de voro, dessa vaga, flyktande förnimmelser, som man
bara kunde känna som en stråle och som brått försvunno
igen. Man kunde själv inse, hur dumt det hela var, då
drömmen försiggick i en vit skog av silver...
Jaha, en vit skog av silver. Och sedan?
Nej. Och han skakade på huvudet.
Han ville så gärna göra allt möjligt för henne, ja, hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
